like a rainbow around my heart

det är bara så otroligt overkligt
sorgen kommer och går i vågor
och ibland
så känns det som att jag inte ens har förstått det än

jag har haft honom sedan jag var tolv
det är halva mitt liv
i halva mitt liv har jag spenderat i princip varje dag med honom
och måndagen den andre
så kommer inte bara han att försvinna
han kommer att ta en del av mitt hjärta med sig
för en del av mitt hjärta
kommer alltid att vara hos honom
med honom
och alla minnen jag har med vår älskade gamle man

jag kan inte ens föreställa mig att aldrig få sitta på hans rygg igen
aldrig få galoppera runt på fältet med honom igen
aldrig få lägga huvudet mot hans
och andas in hans doft
jag kommer gå sönder
jag känner det nu
jag kommer gå sönder
och jag har ingen aning om hur jag ska klara det

hade jag inte haft mattias de senaste dagarna
så vet jag inte om jag fortfarande suttit ihop
hade jag inte haft hans tröstande smekning
hans kramar
hans kropp mot min genom natten
så vet jag inte vad jag hade gjort

hur ska jag klara inatt?
all I know is
I'm afraid to go to bed

jag förstår frasen lite mer nu
"like a rainbow around my heart"
för så är det
mitt hjärta gråter floder
men de sneaste dagarna
när jag varit hos honom
är det som att genom sorgen
lyser den kärlek jag känner med honom igenom
och genom det svåra
så lyser omtanken
kärleken
tryggheten
och lägger sig
som ett skyddande lager
like a rainbow around my heart
for real

but I wonder
when will the pain go away?

lever i en såpbubbla

just nu
finns det inget jag hellre vill
än att känna min älskades armar runt mig igen
för kanske kanske
kan det kännas lite bättre då
just nu
känner jag mig bara ensam
och så otroligt vilse

gick bort till min plats vid kanalen igårkväll
det är något magiskt med den platsen
oavsett hur uppriven man är
hur dåligt man mår
så känns det bra där
jag vet inte riktigt hur länge jag låg där i gräset och tittade upp mot himlen
men när jag vaknade till igen
så var det kallt och mörkt
jag funderade en stund på att stanna över natten
för jag visste
att så fort jag gick innanför dörren hemma
så skulle verkligheten komma knackandes igen
och just nu
vet jag inte om verkligheten är den allra bästa
i alla fall inte hela verkligheten
bara delar av den

jag kan inte riktigt släppa oroskänslan

för tillfället längtar jag mer än någonsin tills i morgon
jag vill bara hem till Mattias
vill bara vara med honom
få ha honom nära
och låta lite av smärtan sippra ut ur min kropp
och istället andas in all kärlek som finns i luften när vi är tillsammans

det känns lite som jag lever i en såpbubbla idag
en såpbubbla
som när som helst kan gå mot en tagg
och spricka
gå sönder
för när som helst kan jag bryta ihop
den här oron jag lever med
kommer krypandes när jag minst anar det
är det såhär jag ska ha i en vecka?
or will it stabalize?
all I know
is that I don't wanna be alone

hjärnspöken

det får inte vara så
det får inte hända
I'll do anything
to make it all better

det är inget bra tecken
när veterinären pratar så mycket om det
det är inget bra tecken
när det sista han säger innan han kör iväg
är:
"jag skulle kunna ljuga för dig
men det gör jag inte
prognosen ser verkligen inte bra ut"

men jag vet inte vad jag gör om det är så
jag vet verkligen inte det
hela jag håller på att gå sönder bara av tanken
det får inte bli verklighet
jag är inte redo för det
jag är verkligen inte redo för det

jag är inte färdig med vår gamle man
vi måste få fler år tillsammans
han och jag och mamma
jag klarar mig inte utan honom
inte än
han är min klippa ju
det finns nog ingen som torkat så många tårar som han
jag vet inte ur många gånger jag cyklat ut till stallet
satt mig i hans box
och varit där med honom medan han legat bredvid och ätit sitt hö
jag är inte färdig än
han får inte vara så dålig

att vänta en hel vecka innan man får veta
usch
en hel vecka av hjärnspöken som dansar runt
men när veterinären börjar fråga om livförsäkring
när han börjar prata ingående om sånt
då vet man
han tror inte att han kommer klara sig ur det
det kommer alltså krävas ett mirakel
and the question is
kommer vi få det miraklet?

just nu vill jag inte ens tänka på det
men samtidigt är det allt jag kan tänka på
hur ska jag klara mig
om den dagen kommer snart
då jag inte längre får borra in min näsa vid hans hals
krama honom
och känna hur han lägger sitt huvud mot min axel?
hur ska jag överhuvudtaget överleva
att aldrig se hans bruna stora ögon se tillbaka mot mig
och höra hans hesa gnägg
det kommer inte gå
jag kommer inte klara det
så jag sitter här
och hoppas på ett mirakel
för jag undrar
om även jag kommer överleva utan ett

my confession

Jag: Har ni brända mandlar här?
Pesonal 1: Frage henne daer borde
Jag: Har ni brända mandlar här?
Personal 2: Frage hanem daer borde
Jag: Har ni brända mandlar här?
Personal 3: Naj, det tror jag ikke
Personal 1 & 2: Va sae hon?
Personal 3: Jag ved ikke!
Pappa: Ge Lena lite sprit så hon börjar prata danska!

igårkväll var helt otroligt mysigt
jag har verkligen världens bästa föräldrar
no question about it
jag menar
hur många är det som sitter och dricker drinkar med sina föräldrar,
och skrattar och har lika kul med dom som med sina vänner?
gårkvällens köpenhamntripp var helt fantastisk med andra ord
drinkarna var hur goda som helst
och maten sen på vårt ställe
yumyum
och sen fick jag en hjärtklubba för jag var så söt
och jag var ju trots allt barnet i sällskapet
(sleezy italians, haha)

blev en del prat om min vilja att flytta till göteborg också
och jag älskar att dom stöttar mig i det
älskar att dom båda tycker att det är en bra idé
även om dom helst hade velat ha mig närmre
men det märks verkligen att dom också håller tummarna
det märks
att dom också hoppas lika mycket som jag
och det känns så skönt att veta
att dom tycker att den förändring jag vill göra i mitt liv
är det bästa för mig just nu

jag tänkte på det väldigt mycket igår när jag och mattias lagt på
att även om jag hade en jättemysig dag igår
(frukost och shopping med sara
en härlig ridtur utomhus
och en kvällstripp till köpenhamn med föräldrarna
)
så var det något som fattades
han saknades
han gjorde verkligen det
för även om jag hade hur trevligt som helst
så är det så
att helt fantastiskt på alla plan
kan jag inte ha det utan honom
för saknaden efter honom finns där
i allt jag gör
i allt jag är med om
i varje andetag
varje dag
som jag är utan honom

jag vill flytta upp till honom nu
så jag kan börja mitt liv
på riktigt
och när jag är här nere
vill jag att han ska vara med mig
så att jag får dela allt det underbara här också
med honom
I guess that's love
for real
'cause it sure feels that way

och inatt när jag vaknade vid tvåtiden
så kändes det extra tydligt
det räcker nu
livet ifrån honom
det räcker nu
allt jag vill
är att dom ska ringa från jobbet
och säga att jag har fått det
så jag slipper känna denna molande värken som satt sig i kroppen
och påminner mig varje sekund
om att det är något som fattas i mitt liv
för jag lever bara helt på riktigt
när han finns där brevid

jag kan skratta och ha roligt
jag kan må bra och skoja runt
mina dagar kan vara händelserika och fina
but it still comes down to this:
fröken sand utan herr strand
är inte mycket att hänga i julgranen
so this is my confession:
jag älskar mattias strand
med varenda del av den människa jag är
och allt jag vill
är att få vara med honom
varenda dag
för resten av mitt liv


önskelista

snälla sommar-tomten
jag har varit riktigt snäll hela året hittills
så jag önskar mig:

* ett jobb
* en flytt till göteborg
* ett samboliv med mattias

you think you could do that?
jag lovar
jag skulle bli lika psyched över det
som jag blev över små skimrande my little ponys när jag var liten

och när du väl är igång
kan du se till att skaffa tillbaka "min" sub?
har haft ett sånt galet gravidliknande sug efter en sån hela dagen
men dom dummisarna på Subway tog bort den
morr
grr
hmpf


tro för mig

idag har dagen spenderats med att fundera kring tro
mest på grund av boken jag läser
en helt fantastisk spänningsroman av raymond khoury --> den siste tempelriddaren
men den tar tid
mest för att det är så mycket att tänka på
så otroligt många tankar den väcker
lite som när man såg da vinci koden (japp, jag såg filmen istället)
allt kring den kristna tron

i boken ifrågasätter en av karaktärerna sin tro när vetenskapliga bevis läggs framför honom
han vacklar
but I can't help but wonder
är inte tro så mycket mer än vetenskapliga bevis?
för mig är det i alla fall det

jag borde egentligen inte vara troende
jag menar
född på slutet av 1900-talet av icke-troende föräldrar
eller
som jag skulle vilja kalla det --> julaftonstroende
som så många andra i sverige
min tro är ingenting som gått i arv
den är något som växt i sig själv
kommit fram
för att jag tagit del av något som verkligen betyder något för mig
något som verkligen ger mig något
min konfirmationstid gav mig så mycket mer än bara vänner
den gav mig en ny mening med mitt liv
en tro som finns med mig i allt

för mig handlar det inte om huruvida jesus gick på vattnet eller inte
det handlar inte om ifall Gud skapade människan
eller ifall hon kom fram av en smäll
(och vem är det egentligen som säger att gud inte gjorde en tobbe-trollkarl och framkallade hela smällen?)
tro för mig är en aldrig sinande trygghet
en kärlek som omger allt
och inte bara en tro på en allsmäktig kraft
utan också en tro på människan

folk frågar mig ofta
"hur kan du tro på Gud när världen ser ut som den gör?
hur kan du tro på Gud när det finns krig och svält?"
well I'll tell you this
jag tror på att Gud skapade människan som något gott
jag tror på att vi är skapade i kärlek
till Guds avbild
men Gud gjorde en liten tabbe om han ville att allt skulle vara perfekt
för när han skapade oss
så skapade han oss med en fri vilja
och ett eget tänkande
för mig kan krig och svält således inte skyllas på Gud
för det är företeelser som vi skapat
vi i en tänkande värld
i en ständigt utvecklande civilisation
Gud skapade inte krig och svält
det gjorde människan

det finns de som säger att Gud för ont med sig
att han/hon/den/det skapar motsättningar mellan människor
but I wonder
hur kan någon som menar att ena skapa motsättningar?
nej
återigen säger jag att det är människan som tolkar fel
Gud har aldrig sagt att vi ska kriga i hans namn
det är vi som valt att göra det

så jag kan inte ifrågasätta min tro
era vetenskapliga "bevis" spelar inte mig någon roll
min tro övervinner dom
för min tro är den som funnits där för mig genom många sömnlösa nätter
den som gör att jag känner mig trygg i mig själv
som gör att jag alltid känner mig sedd
alltid känner mig älskad
den är något att bygga på
när allt annat rämnar och faller isär

tron är
och har alltid varit
menat att ena människor
så istället för att skylla olycka och orättvisa på en Gud som skapade oss i kärlek
så borde vi tänka lite som Lasse
"här ibland ruinerna
ska vi bygga nånting större"
det är tro för mig


n-e-r-v-ö-s

HON RINGDE
hon ringde hon ringde hon ringde hon ringde

i morgon klockan 12...
AAAAAAAAAAAAAAAH

snälla ring

well
I guess I wanted it too much

dom borde ha ringt igen nu
med tanke på att jag pratade med henne vid halv tio
och hon sa hon skulle återkomma senare med tid
så borde hon ha ringt igen 7,5 timmar senare
så jag antar att dom har ångrat sig
jag antar att det inte blir någon intervju
jag antar
att jag ännu en gång ställt mig in på något
som inte blir av

om det nu är så
att jag är så kallat "stood up"
så är det jobbigaste med det hela allt vad jag missar
det är inte bara en jobbmöjlighet i så fall
det är ett helt nytt liv
ett liv som jag så gärna vill ha

sen jag kom hit igen i lördags
så känner jag ännu mer
att jag vill inte åka hem
jag vill stanna kvar här
med honom
och med allt vad vårt liv här tillsammans skulle innebära

jag älskar att lägga mig med honom
älskar att vakna upp med honom
att spendera en hel ledig dag med honom
att han kommer hem hit på kvällen efter jobb
älskar att laga mat ihop med honom
och bara sitta och mysa ute på balkongen med lite vin
hela det liv vi har när vi är tillsammans
är precis ett sånt liv som jag drömt om
och jag vill aldrig att det ska ta slut
allt jag vill
är att det ska bli på riktigt
varje dag
jag vill dela en vardag med honom
och inte åka hem någon annanstans
jag vill att hem ska vara med honom
att hem ska vara vårt ställe

så ring telefon ring
snälla du
bara hör av dig
för om du träffar mig
så ska du se att jag inte är so bad
jag kan nog tillföra en del jag
men jag behöver en chans

bubbligt nervös

jag håller på att totalt explodera
lyckan som bubblar upp inom mig är total
jag blev utvald
utvald till en fortsättning
jag är så pass intressant för dom
att dom vill träffa mig

oh dear god
please
please
please
ge mig en chans att få flytta
en möjlighet
tänk
om jag skulle få detta jobbet
then I'm off
to a new beginning
låt måndag komma fort

RSS 2.0