Prinsessan Lena

det är bara så otroligt overkligt
sorgen kommer och går i vågor
och ibland
så känns det som att jag inte ens har förstått det än

jag har haft honom sedan jag var tolv
det är halva mitt liv
i halva mitt liv har jag spenderat i princip varje dag med honom
och måndagen den andre
så kommer inte bara han att försvinna
han kommer att ta en del av mitt hjärta med sig
för en del av mitt hjärta
kommer alltid att vara hos honom
med honom
och alla minnen jag har med vår älskade gamle man

jag kan inte ens föreställa mig att aldrig få sitta på hans rygg igen
aldrig få galoppera runt på fältet med honom igen
aldrig få lägga huvudet mot hans
och andas in hans doft
jag kommer gå sönder
jag känner det nu
jag kommer gå sönder
och jag har ingen aning om hur jag ska klara det

hade jag inte haft mattias de senaste dagarna
så vet jag inte om jag fortfarande suttit ihop
hade jag inte haft hans tröstande smekning
hans kramar
hans kropp mot min genom natten
så vet jag inte vad jag hade gjort

hur ska jag klara inatt?
all I know is
I'm afraid to go to bed

jag förstår frasen lite mer nu
"like a rainbow around my heart"
för så är det
mitt hjärta gråter floder
men de sneaste dagarna
när jag varit hos honom
är det som att genom sorgen
lyser den kärlek jag känner med honom igenom
och genom det svåra
så lyser omtanken
kärleken
tryggheten
och lägger sig
som ett skyddande lager
like a rainbow around my heart
for real

but I wonder
when will the pain go away?