Prinsessan Lena

ibland förstår jag verkligen inte hur folk tänker
för ibland är folk dumma i huvudet

är klar med jag går bara ut en stund nu
den har tagit tid att läsa
mest för att den väckt så otroligt mycket tankar hos mig
tankar som sedan fått ännu mer bränsle
när jag träffat människor
som tagit upp samma ämne
som boken gör
---> det där med barn

de som känner mig vet att jag vill ha barn
jag älskar barn
hela känslan med barn
och allt vad barn innebär
men jag vill inte ha barn
om själva graviditeten skulle komma på bekostnad av äkta kärlek

jag har tänkt väldigt mycket sen sara berättade för mig om alex
att han skulle göra slut med sin drömkvinna
om det visade sig att hon inte vill ha barn
för honom kommer alltså barn före kärlek
är det bara jag som ser det felaktiga i det?
ska inte barn vara något som kommer utav kärlek?
ska inte barn vara det sista stora steget man tar med sin älskade?
ännu en sak
som sammanbinder två älskande
i kärlekens band?
jag skulle aldrig kunna vända ryggen åt kärlek
för att skaffa barn i en medioker medelsvensson tillvaro
jag skulle aldrig kunna leva med mig själv
om jag hade lämnat den jag verkligen älskar
för att få barn med någon jag bara tycker om
glömmer man då någonsin den kärleken man hade?
blir det inte snarare så
att det slutar med att man hatar sina barn
för det var dem som gjorde att man förlorade den man älskade?

om man tvingas välja mellan glödhet passionerad kärlek
och barn
så kommer jag alltid att välja kärleken
och jag undrar hur alex tänker
när han skulle välja bort det
för
om man ska ha barn
så vill man föda barn in i en kärleksfull tillvaro
man vill vara ett starkt föräldrateam
med äkta kärlek
som klarar allt tillsammans
man vill inte vara som ett slags föräldraskapets jobbarkompisar

och om man läser jag går bara ut en stund
så blir det hela ännu mer skrämmande
bokens huvudperson knullar runt med andra
för att öka chansen att bli gravid
WHAT?!
det är så mycket fel med det
att man knappt ens vet vart man ska börja
- det är aldrig okej att vara otrogen
aldrig
speciellt inte med en sugig anledning som den
- om man känner frestelsen av att ligga med andra
är man verkligen kär i den man är tillsammans med då?
jag förstår att man kan tycka att andra ser bra ut
men om man älskar någon
så vill man aldrig ligga med andra
- pappa till barnet?
vilken pappa?
5 pappor?
TA DIG SAMMAN KVINNA

kan en graviditet betyda så mycket
att man är villig att riskera allt annat?
vad är man egentligen för slags människa då?

och jag kan inte riktigt skaka gårdagens möte ur kroppen
en gammal skolkompis
23 år gammal tjej
gift sen i somras
och höggravid nu
jag är inte en sån som vill döma andra
men jag kan bara säga
nejnej
inte för mig
jag vill ha ut mer av livet först
jag vill se mer
uppleva mer
innan det är dags
det finns så mycket där ute i världen att ta del av
så vad är brådskan att låsa sig?
23 år
precis klar med skolan
från en instans
till en annan
från skola
till familj
and I wonder
när kommer friheten för henne?
för när man skaffar barn
så är det dem som ska vara prio ett
dem som ska gå före ens egna viljor
är man verkligen redo för det
när man är 23 år gammal?
inte jag i alla fall

vill man inte växa samman mer med sin älskade
och verkligen vara pojkvän-flickvän
sambos
gifta
allt sånt
och verkligen rå om varandra
innan man ska rå om en ny?

I just don't get it
jag vill också ha barn
men inte så som alla andra
inte så hysteriskt
inte så på ett löpande band
och verkligen inte
på bekostnaden av kärlek

aldrig har jag varit lyckligare än vad jag är just nu
när jag har honom i mitt liv
när jag känner hans kärlek
när jag vet
att det är han och jag
och aldrig har jag varit olyckligare än vad jag är just nu
när jag sitter här
i en tom lägenhet i malmö
utan några spår av honom

sedan den 9:e januari har jag varit fast
från första gången jag kom innanför hans dörr så visste jag
honom vill jag ha
honom vill jag vara med
för alltid
och nu
när jag kom upp där igen
när jag såg honom på perrongen
och fick känna hans närhet ännu en gång
så visste jag
att honom kommer jag att älska
för resten av mitt liv

det föll stilla tårar i hans säng i morse
jag ville inte ge efter för dom
ville inte att det sista han skulle se var en rödgråten Lena
men det föll stilla tårar
när jag borrade in min näsa för sista gången idag vid hans hals
och kände hans lukt
och när jag satte mig på spårvagnen därifrån
så rann det fler tårar
tårar som när jag kom till stationen hade blivit en ström
och nu när jag sitter här
så faller de ner framför mig
och blöter ner tangenterna
gör min blick alldeles dimmig
och mina kinder våta
tårar som faller för att jag saknar honom
som faller för att klumpen i bröstet trycker på
och för att jag sitter här 27,56 mil ifrån honom
när allt jag vill
är att ha honom nära

jag har sagt "jag älskar dig" till en annan kille förut
och jag älskade honom
på ett sätt
men inte såhär
inte så som jag älskar mattias
den kärlek jag känner nu
bor i varenda del av mitt väsen
intar varenda del av min kropp
av min själ
den finns i varje andetag
i varje tanke
i varje handling

jag har alltid känt det
som att jag inte riktigt har passat in i mitt liv förut
som att jag på något sätt har varit en bifigur
som att jag inte riktigt har passat in i min kropp
men med honom
passar jag in i mig själv
passar jag in i verkligheten
i mitt liv
jag känner mig inte som den där outsidern
jag har en plats
ett syfte
en mening
det liv som förut gick mig förbi
som bara rann genom mina fingrar
har jag nu kontroll över
har jag nu en plats i
och det är allt tack vare honom

jag behöver inte spela något spel när jag är med honom
jag behöver inte låtsas att jag är någon som jag inte är
jag kan vara mig själv
och bli accepterad
bli älskad
för den jag är
och det är en känsla jag aldrig har haft med någon annan förut
bara med min familj
och med mina närmaste vänner
aldrig med en kille
inte såhär

jag står där framför honom
naken
med alla mina fel och brister
och han älskar mig ändå
han ifrågasätter mig inte
han finns där
på riktigt
och det är något jag bara trodde jag kunde drömma om
men nu
har den drömmen slått in

det är fortfarande svårt att smälta
att när han ser på mig
så ser han verkligen på mig
han ser rakt in i mina ögon
och det känns
som att han ser rakt in i min själ

när jag satt där på golvet i hans kök igår
med hans tröja på mig
och han stod där och lagade mat
med sitt vanliga förvirrade uttryck
så sköljde en våg av kärlek över mig
en våg av känslor så stor
så överväldigande
och så fantastisk
som jag aldrig har varit med om förut
honom vill jag vara med
alltid
honom kommer jag att älska
tills den dag jag dör

aldrig har jag träffat någon som är som han är
och som får mig att känna det han får mig att känna
varje gång han ser på mig
så smälter jag
varje gång han rör vid mig
så går det stötar genom hela min kropp
varje gång jag känner hans andetag mot min kropp
så skälver jag inuti
av lust
av kärlek
av ömhet

mattias
jag har varit din sedan den stunden den 9:e när jag klev innanför din dörr
du fick mig då
du har haft mig sedan dess
och du kommer alltid att ha mig
för jag vill aldrig vara någon annans
jag älskar dig

jag vet inte riktigt hur allt detta ska få plats inuti mig
allt det jag känner nu
det bubblar omkring inuti
och lämnar min ömsom glad
omsöm ledsen
rädd
lycklig
förväntansfull
så otroligt mycket
och inuti mitt bröst
är det som en känslomässig explosion

det var sista skoldagen idag
efter 23 år ska jag plötsligt ut i den riktiga världen
ut i det riktiga livet
och det skämmer mig så oerhört
för det är inte förrän nu som risken att misslyckas verkligen ligger framför mig
det är nu allt kan gå åt helvete
när man pluggar
så går man runt i en relativt skyddad verklighet
och nu
om ungefär en vecka när jag kan få ut min examen
så står jag här utan krockkuddar
och frågan är:
är jag redo för de törner som verkligheten kan slänga min väg?

så jag är förväntansfull
men rädd
jag är glad
men lite ledsen

samtidigt känns det dock som att mitt liv för en gångs skull håller på att stabiliseras
jag börjar få fasta punkter att stå på
jag kommer helt plötsligt att ha en examen
en bedrift
något som jag faktiskt har presterat
och det med bravur
man kan inte annat än att känna sig lite stolt
och sedan är det ju den där nya utvecklingen i mitt liv
den där känslan som genomborrar mig
av att verkligen betyda något för någon
och för en gångs skull
så känner jag mig faktiskt älskad

den oron jag kände i tisdags kväll
och i onsdags morse förra veckan
var helt i onödan
den oro jag känt de senaste veckorna
av att jag kanske inte räcker till
är nu bortblåst
och allting började när jag såg honom där innanför dörren
och när jag äntligen
fick krama honom
jag kunde inte ens drömma om att det skulle kännas som det gjorde
jag hade inte vågat hoppas att det skulle bli som det blev
men dagarna mellan onsdag och måndag
var några av de allra vackraste i mitt liv

han får mig att känna saker jag aldrig känt förut
varken för mig själv eller för någon annan
han får mig att känna mig värd någonting
och de känslor jag har för honom
är så överväldigande och påfallande starka
att det känns som ett brusande niagarafall inom mig

när han kramade mig
fastnade jag för honom
när han smekte min kropp
blev jag ett med honom
och kyssarna han ger mig
gör mig säker på
att han är den ende för mig

han är som jag
samtidigt som han kompletterar mig
och den känslan jag får inombords när jag är med honom
har jag aldrig känt förut
det är på något sätt
som att komma hem
att hitta den fristad
där allting faller på plats
det han gör med mig
är det vackraste jag har varit med om

att för en gångs skull få vara med någon
som inte behöver sätta på tv:n för att vara med mig
utan vill prata med mig
vara med mig
är underbart
och de kvällarna vi haft tillsammans
har varit de mest ljuvliga kvällarna jag har varit med om
och jag har aldrig känt mig mer till rätta i mitt liv
än vad jag gör med honom

saknaden jag känner efter honom nu när jag sitter här i malmö
är så påträngande stor och hemsk
och när jag åkte från honom igår
ville jag bara gråta
men samtidigt så vet jag
att det är när det känns såhär
som det är rätt
för när man saknar någon så som jag saknar honom
det är då man älskar

när han sa det till mig första gången då i telefon
då trodde jag inte på honom
jag trodde inte
att han kunde älska mig
men när han frågade mig i lördags
när vi låg där i soffan
om jag trodde på honom nu
så svarade jag ja
nu tror jag på honom
nu känner jag det
nu vet jag
att det är på riktigt
att det är lika mycket verklighet
som att jag älskar honom

jag kände det först i lördags
när jag såg honom där bredvid rosorna
i skenet av stearinljusen
kär i honom har jag varit länge
men då kände jag
att jag älskar honom
älskar den person han är
hela den varelse som är mattias
med allt vad det innebär
hans lugnande och helande röst
hans underbara smekningar
hans personlighet som lyser upp även den gråaste dag
hans ögon
hans mun
hans händer
hans sätt att se på mig
och verkligen se mig
jag älskar den känslan han skapar inuti mig
och jag älskar att verkligen få vara hans

sedan den dagen då för åtta år sedan när han kom in i mitt liv
så har han alltid varit en av dem som betyder mest för mig
han har varit den
som har plockat ihop bitarna av mig
och som alltid förstått mig
och nu
sedan de fem dagarna jag har varit hos honom
så betyder han bara ännu mer
och den rollen han spelar i mitt liv
är så oerhört stor
han är på något sätt allt jag någonsin älskat
i en enda person
och det är så mycket morfar i honom
att det nästan är skrämmande
morfar är den ende som fått mig att känna mig riktigt trygg
och det är samma sak med mattias
och ibland
så slås jag av tanken
hur lika de är
till sättet

genom mattias ökade roll i mitt liv har jag inte bara fått en älskade
jag har även fått tillbaka flera av de känslor som varit borta från mitt liv sedan morfar dog
känslor av egenvärde
av lycka
trygghet
kärlek
morfar var min hjälte då
och mattias är det nu

jag skakar
på riktigt
hela kroppen darrar
skälver
och inuti mitt bröst slår mitt hjärta hårt och fort som aldrig förr

hur kommer det kännas?
hur kommer det gå?
vad kommer han att tänka,
att tycka,
om mig?
jag är inte bra på sånt här
jag är inte en sån som man tycker om direkt
jag är inte en sån
som speciellt många tycker om över huvud taget
och rädslan inför att han ska bli besviken
gör att hela jag darrar

han betyder så mycket för mig
och har gjort det så länge nu
och jag är rädd
att jag ska förstöra allt
genom att bara vara mig själv
jag är rädd
att jag inte ska vara så spännande längre
när jag står där i strålkastarljuset
med alla mina fel

jag är så van att höra
hur ful jag är
och jag antar att jag är rädd för att han också ska tycka det
när han ser mig på riktigt
och inte genom en kameralins

men samtidigt längtar jag
jag längtar så att det pirrar i hela kroppen
efter att äntligen få vara med honom
så samtidigt som rädslan och nervositeten gör intrång min kropp
så kommer lyckan för en hund som mig
för drömmarna om honom är så många
och att få leva i en sådan dröm
i fem dagar
är det vackraste för mig

i morgon vid den här tiden
så är jag hos honom
och samtidigt som jag är rädd
och samtidigt som jag skakar av nervositet
så ler jag som aldrig förr
för det är ju han
det är ju hos honom jag ska vara
äntligen

I guess that I just want him to like me
the way that I like him

det snöar och är minusgrader i malmö
är det bara jag som ser det suguiga i det?
jag menar hallå
man bor ju ändå i södra sverige

snö och jag har aldrig riktigt varit tajta
och jag funderade på det idag
varför det egentligen är så
well
två anledningar:

1.
med undantag för en gång den 27:e december med ett paraply
så har snö alltid inneburit något negativt för mig
det snöade den där hemska dagen på latin
det snöade den där dagen när jag var 16 och allt föll isär
det snöade den dagen när jag fick reda på att farfar hade cancer
det snöade dagen när sara åkte till england
det snöade den där första gången när martin svek mig
och det snöade den första julen utan morfar

2.
snö är kallt
och Lena är gjord för värme
jag är gjord för soliga dagar i parken
att ligga där på en filt
med riktigt bra litteraur
jag är gjort för nattpicknick på stranden en het sommarnatt
jag är alldeles för dålig på att vara kall
jag vet inte hur man är det på ett bra sätt

promenader i ett stilla regn kan jag tycka om
för regnet kommer alltid när något håller på att förändras i mitt liv
men snö?
no thanks
det är alldeles för mycket varning för ras

kan vi inte allihop bara göra en gemensam insats
och gå ut på stan och värma upp snön med hårfönar
så att den försvinner?
och sedan dansar vi soldans hela natten lång

om en vecka får jag se dig
krama dig
känna dina armar runt mig
känna din kropp tätt intill min

om en vecka får jag känna dina andetag mot min hud
känna lukten av dig precis bredvid
känns känslan
av att ha dig nära

om en vecka
ungefär vid den här tiden
så kommer jag att genomgå en känslomässig explosion
efter alla dessa år
så får jag äntligen leva ut allt det jag drömt om

jag får kyssa de läppar som alltid får mig att le
som fått mig att skratta genom gråten
de läppar som förmedlat saker som ingen annan sagt till mig

han betyder mer för mig än någon annan
och har alltid gjort
han har alltid förstått mig
verkligen förstått mig
och jag minns för flera år sedan saker han sa till mig
som fick mig att orka med vardagen
jag minns efter en svart dagbok jag skrev
när jag satt i mitt rum
och kände hur livet bara rann genom fingrarna på mig
då var det han
som lyfte upp mig igen
som skickade ett mail
och torkade mina tårar med sina ord

jag minns 18åriga Lena
som satt på brygga 11 med Sara och drömde om livet
drömde hur hon ville ha det
jag minns att Sara frågade mig
"hur är din drömman egentligen?"
och jag svarade
"han ser ut som spat
han beter sig som spat
han pratar som spat
och han får mig att känna så som spat gör"
då kunde jag aldrig drömma
om att jag en dag skulle träffa honom
då var han ouppnåelig för mig
det har han alltid varit
han har varit den där drömmen
som man aldrig tror ska slå in
men som är så härlig att ha i åtanke
och idag
om en vecka
så får jag prova på att leva i den där drömmen