Prinsessan Lena

jag förstår det inte
en del mäniskors behov av att såra andra
well...
let me refrase that:
en del mäns behov
av att såra kvinnor

jag undrar
vad är det som driver dem?
vad är det som gör
att de måste skada?
måste såra?
måste förstöra?
måste gå in som en kanonkula
och spränga igenom allt det man byggt upp?

insåg han ens hur mycket han förstörde hennes kväll igår?
insåg han att han fick henne till tårar?
tårar som hon torkat bort
som än en gång började rinna
och inser han idag
hur mycket han har förstört?
inser han idag
att den vänskap de skulle dela
splittrades igår?

är det så hemskt för en del män att se den kvinna vars säng de en gång delade
gå vidare
trots att uppbrottet skedde på deras begäran?
vad är det som gör
att en del män mår bättre
av att se kvinnan de en gång höll i sin famn
gråta?

today: hating testosteron
detta kroppsliga ämne vi älskar i ett förhållande
men hatar i ett uppbrott
som förvandlar prinsar till troll
som förvrider drömmän till abusers
fuck it

tänk om testosteronkillarna kunde följa poppojkarnas väg
och lämna behovet av att såra efter ett uppbrott bakom sig
är det inte nog
med att de vet
att kvinnan ligger ensam
medans de delar säng med en ny?
räcker inte det?
måste de ta hennes enda fasta punkt
hennes identitet
hennes självkänsla
och få henne att ifrågasätta den?
fuck it
fuck you all
you testosteronboys
'cause we'll not cry over you anymore
oavsett vad ni säger
oavsett vad ni gör
den glädjen
den lyckan
den tillfredsställelsen
ska ni inte längre få

/Lena

fantastiskt
genialiskt
svårmodigt
vackert
svart
men ack så storartat

han sjunger:
"jag har letat efter ett regn att förlora mig i"
jag säger:
jag med
jag har också letat efter ett sånt där fantastiskt regn
som sköljer bort alla de hemska tankarna
alla de sorgsna känslorna
allt det fula
och man blir lämnad kvar där
ren
ett sånt där varmt regn
som sköljer ur
som förändrar
som helar

men mest kärlek
som gör att jag skakar i hela kroppen
som gör att huden knottrar sig
och hjärtat skälver --> Tidvis
winnerbäck har gjort det igen
han har än en gång gått in i mitt hjärta
och skrivit en låt
som beskriver allt jag känner
allt jag är
och fiolen
vartenda varv stråken far över den
så hoppar mitt hjärta till
och det går en rysning genom hela min kropp

Tidvis kommer nog alltid vara sången om oss
vi som gick förlorade för varann
jag tror
att lika mycket som jag var din hjärter dam
var du min
och antaligen kommer vi alltid att vara
varandras fröken svår

"det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
det har hänt att jag samlat ihop
nog med kraft att gå ut"
jag kommer nog alltid att förbli damaged goods
stött i kanterna
lite sned i sömmarna
som de där skorna
som står på reahyllan
för att klacken är sned

"det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska"
--> det är nog allt jag är
allt jag känner
det jag har varit så länge nu
och det jag alltid kommer att förbli

när man minst anar det
så kommer man plötsligt på sig själv
med att ligga och önska
att man vore någon annanstans
där
hos honom igen

man kommer plötsligt på sig själv
med att ligga och längta
efter nästa gång
och en känsla pirrar upp i kroppen
av minnet
vid två läppar som möts
och händer som smeker över en kropp som längtar efter mer

och helt plötsligt bara stod hon där i bokhandeln
bland allt folk
som om hon aldrig hade varit borta
lika vacker som alltid
lika fantastisk som alltid
och att få krama om henne igen
känna henne nära mig
var mer än guld värt
och allt jag kände var
"hon är verkligen här, hon är verkligen hemma"

hon är halva mig
och när hon är borta
så känns det
hon fattas mig enormt
det känns i hjärtat
i hela kroppen
som att en pusselbit av det pussel som är Lena
saknas

hon åker igen idag
men jag fick två timmar
två timmar med min älskade ängel
och det var de bästa två timmarna på länge
att få vara med henne igen
prata med henne igen
var precis vad jag behövde
för det är aldrig så enkelt
som det är med henne
det känns aldrig så rätt
som det gör när det är vi

om jag hamnar vid altaret en gång i mitt liv
så kommer den mannen ha en oerhört speciell plats i mitt hjärta
i mitt liv
men min själsfrände och min andra hälft
kommer för alltid att vara cissi
min älskade cissi
vad vore jag ens utan henne?
hon har funnits där sen jag var tre år gammal
vi har upplevt allt tillsammans
skrattat
gråtit
hatat
älskat
och det finns ingen som känner mig så som hon gör

hon kompletterar mig
samtidigt som hon är precis som jag
och det spelar ingen roll hur mycket hon än är ute och far
hur lång tid det går mellan gångerna vi träffas
så kommer vi aldrig att splittras
aldrig att glida isär
för varje gång hon kommer hem
varje gång vi träffas
så känns det rätt igen
så känner vi oss hela igen
båda två
hon sa det igår:
"det spelar ingen roll var jag än är,
så är du alltid med mig
och vi kommer aldrig att skiljas åt"
nej
från min cissi kommer jag aldrig skiljas
från min cissi kan jag inte skiljas
och bara känslan av att det kommer dröja lång tid tills vi ses igen
gör att jag gråter nu
för en del av mitt hjärta
åkte till barcelona med henne

and I wonder
vet han vad han gör med mig
när han fortsätter sådär?
vet han hur han knullar sig in i min hjärna
when he won't let go?

jag släppte dig
jag gjorde det
jag lät dig försvinna ur mitt huvud
ur mitt hjärta
ur hela den person som är jag
så varför
kan du inte låta mig gå?

vad är det som gör
att men in general fortfarande tänder på det dom inte kan få
och flyr det som är dom nära inpå?

jag undrar om han vet
hur ont det gör i mig
när han gör som han gör
och jag undrar om han vet
hur smutsig jag känner mig
som någonting som kan kastas omkring
och sedan lämnas i leran ett par veckor
innan det är dags igen

jag kommer ihåg en tid
när jag sa
att han var den sista som skulle såra mig
att han var den
som alltid skulle finnas där och ta hand om mig
no matter what
oavsett omständighet
oavsett allt
men nu
allt är så förändrat
och jag vet ingenting längre
varför
varför
kan du inte bara släppa iväg mig
låta mig gå
istället för att leka med mig
och fiska in mig
gång på gång?

you have no idea how much you hurt
och det hjärta jag tejpade ihop när du åkte
är nu trasigt igen

tomheten efter honom
är inte längre påträngande
är inte längre skrämmande
att vara ensam
är inte längre
något jag skyr

gårdagen var fantastisk
att få träffa min älskade sara
som på något vis är mer back on track nu
och the escape
var makalöst bra
alltihop
var på något vis det jag behövde
komma ifrån min lilla cell av måsten
och leva lite
skratta lite
känna
att det finns en värld bortom böckerna
bortom skolångesten

men skönast var
att när jag kom hem på kvällen
efter t-shirt-verkstad
efter spelning
efter vin på pickwick
och efter bio
så skrämde inte mörkret
tystnaden som låg runt omkring mig
var inte fientlig
och den trygghet jag alltid applicerat på honom
fanns nu i mig själv
för
även om jag var omskakad efter filmen
och även om jag var rädd
så var det inte mörkret jag skydde
det var inte tystnaden jag sprang ifrån
att ligga där
utan honom
var helt okej
nästan skönt
och när jag vaknade i morse
så vaknade jag med en styrka i bröstet
som jag aldrig förut känt

this is my life
and now I'm living it
att vara ensam
är inte längre det värsta som finns
och mörkret och tystnaden
är inte längre mina fiender
inte igår
inte idag
aldrig mer

det spelar ingen roll hur jag än vrider och vänder på det
i mina ögon
så har katrin schulman fel
alex har rätt
och därmed basta

30 och 31 år gamla
5 års förhållande
lyckligt gifta
tillsammans för alltid
och ändå
så vill hon vänta
ändå
så vill hon "vara fri"
och jag förstår det inte
jag förstår det inte ens litegrann
han vill ha barn nu
han vill att hon ska föda deras gemensamma barn
deras kärleksbarn
men hon vill vara fri
vara ung
leka runt
seriously
det ska man vara färdig med när man är 30
faktiskt

jag vet att det där med barn inte är för alla
det är inte alla som vill ha det
inte alla som vill binda upp sig på det sättet
och det respekterar jag
bättre att avstå
än att sätta ett barn till världen som inte får den uppmärksamhet och kärlek som han/hon behöver
men
om man vill ha barn
så är det på något vis dags när man är 30
för
man vill ju kunna leka med sina barn
orka med att springa omkring med dom
och man vill se dom växa upp
man vill inte gå med käpp på vägen till deras första skoldag
man vill vara med hela vägen
man vill njuta av varenda ny era i deras liv
och man vill se dom i sin tur skaffa familj
stadga sig
så att man vet
att dom har trygghet
när man till sist tvingas lämna livet

jag har så svårt att förstå
vad det är som Katrin tycker att hon ska ha gjort innan det är dags
hon har en man som hon älskar över allt annat
och som älskar henne lika mycket
hon har en karriär
hon har ekonomiskt stabilitet
och hon är 30
seriously
get it on

jag har aldrig förstått vad det är folk väntar på
och ju äldre jag blir
så förstår jag det nästan ännu mindre
för
för mig har det alltid varit så
jag har alltid känt så
att har jag ingen man när jag är 28-30
så fuck it
det finns andra sätt
så gärna vill jag ha barn
att jag är villig att göra det ensam
så mycket betyder det för mig
och jag vill inte vänta tills jag är 40
jag vill inte bli en gammal mamma
jag vill dela mina barns liv
och finnas där för dom
i alla skeenden

för mig är det hela en ologisk situation
faktiskt
jag förstår den inte alls
om man vill ha barn
och sitter på hela guldpaketet så som katrin gör
varför vill man då vänta?
vad är det som gör
att man vill pausa sitt liv ytterligare ett par år
innan man äntligen kan börja leva det?

det var nästan skrämmande
det som hände innan idag
att förflyttas tillbaka
flera år
bara för ett kort ögonblick

han gick förbi mig så snabbt
denna finniga lilla tonårspojke
helt omedveten
om vad han lämnade mig med
minnen
så många minnen

doften av hans parfym
flyttade mig tillbaka till kämnärsvägen
två noll noll tre
han och jag
pratandes igenom natten
tystnaden
så att mörkret inte längre skrämde
denna lilla finniga tonårspojken
hade hans parfym
miguels parfym
och alla minnen av min älskade vän
sköljde över mig igen

en del av mig försvann med honom
och har inte kommit tillbaka än
han var inte min största kärlek
men han var den bästa vän jag någonsin haft
han förstod mig på ett sätt
som ingen annan gjort
inte innan
inte efter
och vad hände sen?
jag slängde bort nån slags vän...

för en kort sekund idag
när den finniga tonårspojken passerade mig
var jag tillbaka där igen med honom
han och jag i sängen med kisen och hunden
mongolena under filten
och porrtrollet med gosehunden innanför mjukisbyxorna
för en kort sekund
kom minnet av fyllevinnet och en promenad som aldrig tog slut
för en kort sekund
kände jag hans hand mot min kind
som torkade alla mina tårar
så många gånger
som kramade om mig när jag skakade av meningslöshet
som vaggade mig varm och lugn
när allting åt upp mig inifrån

and I wonder
will I ever feel like I belong that way again?

snälla
ta dinna minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
för minnet av dig värker i mitt hjärta

lasciv - oanständig, slipprig, otuktig, okysk, liderlig, sedeslös, lösaktig, lättfärdig, vällustig, lysten, obscen