bortprioriterad och besviken
för det finns en till att göra plats för i sitt liv
jag köper att man vill träffa sin partner så mycket som möjligt
det är inget av dethär jag ifrågasätter
men vad jag INTE köper
är ifall man prioriterar bort sina vänner
och idag blev jag bortprioriterad ännu en gång
jag har också gjort misstaget att glömma mina vänner när jag är kär
jag tror de flesta gör det första gången man blir helt pirrigt förälskad
men man gör det EN gång
sedan lär man sig av det misstaget
man växer som människa
och gör inte om samma sak igen
men dethär är third time around för henne
när ska det sluta?
om hon inte hade bestämt något alls med mig
so fine
då hade jag fått acceptera det
acceptera att han är mer värdefull för henne än vad jag är
men att planera saker
och sedan i sista sekund avboka
det avskyr jag
jag avskyr det med varenda del av mig
för det är så otroligt elakt
och jag blir så ledsen
så sjukt ledsen
och så oerhört besviken
she should know better
med nummer ett var det ett misstag alla kan göra
med nummer två var det frustrerande och drygt
men nu
borde hon inte ha lärt sig nu till nummer tre?
I wonder
hur länge kommer jag att orka stanna kvar som ett andrahandsval?
och det värsta är
att det är så sjukt genomskinligt
hennes ursäkter
så sjukt genomskinliga att jag vill spy
seriously
det är meningen att vi ska vara bästaste vänner
jag vill inte vara en snuttefilt som är bra att ha ibland
och som sedan bara kan kastas iväg när det passar henne
glöms bort
ignoreras
BORTPRIORITERAS
suck...
mattias sa i helgen att jag faktiskt pratat mer om pillan och ulf
och mer om cissi och jossan
än om henne
och ja
det har jag nog
för just nu
så är det dom som är mina närmaste vänner
för hon som var den som kände mig bäst
som visste allt om mig
utan och innan
hon har ännu en gång kastat bort mig
och jag kan inte låta bli att undra
kommer det bli mellan henne och mig
som det blev mellan mig och miguel?
jag vill inte
då var det jag som gjorde ett misstag
ett misstag jag aldrig kommer göra om
men nu
nu är det hon som gör fel
medvetet fel
för third time around
ska hon veta bättre
grå måndag
helgen var helt fantastisk
och idag
idag är det en grå jäkla måndag
en såndär riktig måndag
och det spelar ingen roll att solen skiner
för när han åkte
så lade sig ett regnmoln över mitt hjärta
det är helt otroligt så bra allt känns med honom
och så oerhört stort
som den där kärleken man alltid drömt om
men ändå mycket vackrare
det finns ingenting med honom som jag skyr
jag vill ta in allt av den varelse som är han
och när vi är tillsammans
så suger jag in allt
tar in allt
för den känslan jag har med honom
är det vackraste jag vet
de känslor jag har för honom
är oändliga
han fick se en liten bit av malmö by summer igår
lilla torg
pildammsparken
stranden
och jag älskade att ha honom här
och gå runt på de ställen där jag brukar vandra själv
jag älskar att gå runt och planera vårt liv tillsammans
drömma tillsammans
längta tillsammans
for every day that passes by
I love him a little more
and I am so very sure
that we are meant to be
jobb nu
snälla
kom igen då
please
vill hitta något
vill flytta
vill börja mitt liv
med honom
pretty please
som jag vill ha det jobbet jag sökte igår
och allt vad det i så fall för med sig
jag är inställd på det nu
inställd på förändringen det skulle innebära
och den förändringen
skulle jag kunna göra allt för att få
efter att ha pratat igenom allt med mamma igår
och höra att hon verkligen tycker precis som jag
så har jag nog halvt om halvt börjat lämna malmö rent känslomässigt
eller ja
malmö kommer alltid vara min stad
men jag håller på att göra plats för en annan
för nu vet jag
att det kommer bli göteborg för mig
nån gång
jag bara hoppas att det är nu
med dethär jobbet
som jag vill ha så mycket att hela jag skriker efter det
det kändes så skönt att höra
att hon också tycker att min framtid just nu ligger i göteborg
det är så skönt att veta
att hon också tycker att mattias är helt rätt
och därför tycker att jag bör kämpa för att kunna flytta dit
för att påbörja ett riktigt liv med honom
and believe me
I do fight for it
det jobbigaste nu är bebis
för jag är inte redo för att sälja honom
och det sa mamma också att hon inte trodde att jag var
men OM det blir göteborg för mig (vilket jag vill)
och OM det blir nu snart (vilket jag hoppas)
så finns det alltid fodervärd
och så får det bli i så fall
den lösningen hade vi båda tänkt på
på olika håll
she knows me so well
för hon liksom jag
hade börjat leka med tanken
på vad som skulle hända
om jag inte hade bott här
utan om jag hade flyttat
älskade mamma
hon känner verkligen av allt
hon känner verkligen av mig
och allt vad jag vill
jag vill verkligen hitta ett jobb i göteborg
jag vill verkligen flytta dit
det finns inte ett endaste litet tvivel i min kropp
jag vill dit
och börja mitt liv på riktigt
börja mitt liv med honom
börja min framtid
och leva så
som jag drömmer om
please
pretty please
tomt så in i helvete
är så sjukt jävla jättetomt
att det känns som att jag går sönder inifrån
äts upp
för vad är det egentligen för mening
med att göra något
när jag inte får göra det med honom?
framtidstankar
leva här med honom
känns ungefär som att komma hem
att hitta rätt i livet
and I can't help but wonder
kommer det bli göteborg för mig?
de som känner mig har alla sagt likadant
"du kommer aldrig att flytta från malmö, Lena"
men då måste jag svara
vad är det egentligen malmö kan ge mig
som kompenserar frånvaron av honom?
nothing
jag vet inte vilket nummer i ordningen denna resan är
men för varje gång jag är här
provar jag staden lite till
det är ungefär som ett par skor man förälskat sig i
och tar hem på öppet köp
för att se om dom verkligen passar när förälskelsens förblindelse lagt sig
jag förälskade mig i göteborg för många år sedan
och var på väg att flytta hit för att plugga redan efter gymnasiet
och nu
när jag ser bortom den första förälselsen av staden
så kan jag inte låta bli att tänka
skulle jag kunna bo här?
this I know:
jag skulle kunna bo med honom
jag skulle kunna tänka mig att dela varje dag för resten av mitt liv med honom
jag skulle kunna vandra göteborgs gator precis som malmös
jag har hittat en plats här
precis som att jag har platser hemma
och jag vet att de bara kan bli fler
jag skulle kunna vandra hand i hand med honom våra lediga dagar
jag skulle kunna gå hem med honom
med en kopp te
genom en stilla natt
precis som i lördags
jag skulle kunna bygga ett liv här
precis som det jag har hemma
fast ännu bättre
vad jag skulle sakna?
min familj
mina vänner
och bebis, vad händer med honom?
men allra mest min familj
allra mest mamma
att inte träffa henne varje dag skulle kännas så otroligt konstigt
och saknaden efter henne skulle vara oändlig
men det finns telefoner
det finns tåg
vad jag väl egentligen mest tänker
är såhär:
i malmö har jag mitt förflutna
jag har min uppväxt
ett liv som gjort mig till den jag är
men som det känns nu
så är det inte i malmö min framtid är
den är i göteborg
hos honom
för även om framtiden är oviss
så är det en sak jag vet med säkerhet
--> jag vill spendera den med mattias
vad som avgör min framtida levnadsort:
där jag får jobb
men hade mitt hjärta fått bestämma
så hade den tjejen som alla trodde var en evig malmöbo
packat sitt flyttlass för en tripp 27,5 mil norrut
jucieförpackning
hela denhär veckan
jag känner mig helt färdig
urlakad på något sätt
and I can't wait to leave it all behind
alla nätter med mardrömmar
varför har dom kommit tillbaka?
och sedan ligga där i mörkret
ensam
och önska att man vore någon annan stans
eller i alla fall inte själv
och igår
som om jag inte tänker tillräckligt på det ändå
som om jag inte redan känner mig ouduglig och unwanted
igår behövdes verkligen inte
och det sög de sista krafterna ur min kropp
jag vet inte...
men jag vill bara att allting ska lösa sig
jag vill att alla orosmoment
alla frågor
allting
ska lösas
the question is how?
kanske känns allt bättre efter ett par dagar med min älskade
det brukar vara så
är det någon som får mig att må bra
och att tro på mig själv
så är det ju han
jag bara hoppas
att jag kan lämna kvar allt det mörka i malmö
och inte packa ner en massa känslomässigt bagage
tom
det är nog så jag känner mig nu
ungefär som en jucieförpackning som någon droppat ut det allra sista ur
inte alltid som man tänkt sig
när man ligger hemma en dag och mår dåligt
så hinner man tänka en del
analysera en del
och idag har tankarna gått kring det min älskade sa i helgen
om att allt kanske inte blir helt som man tänkt sig
om att livet kanske helt plötsligt blir annorlunda
jämfört med vad man tidigare trott
hade någon frågat mig för ett år sedan
hur jag trodde att mitt liv skulle se ut idag
så hade jag aldrig ens vågat hoppas
på att det skulle vara som det är nu
för ett år sedan var jag kvar i ett förhållande
som sedan länge var dött
att leva var att andas
inte mycket mer
jag var fången i något slags icke-existerande
och det var så jag trodde att mitt liv skulle vara
att jag liksom skulle vara tvungen att på något sätt nöja mig
finna mig i min tillvaro
men sedan hände det något
jag slog upp från det gamla
och vartifrån jag fick den kraften vet jag inte
men jag minns fortfarande känslan
när jag satt där mitt ute i ingenstans
i ett rum som luktade kräk
i ett förhållande som saknade kärlek
jag minns hur jag satt med telefonen i handen
med tanken:
"om jag ringer mamma nu
så är det slut
då är allt slut
då kan jag aldrig mer gå tillbaka"
och när jag tyckte på "ring"
från den stunden
då jag tog kontroll över mitt liv igen
så har jag börjat leva
sommaren 2007 var sommaren då jag lärde känna mig själv igen
hitta tillbaka
till den jag en gång var
och turerna var många
fram och tillbaka mellan lycka och depression
och allt ledde fram till en höst som ensam men stark
i höstas
så analyserade jag mitt liv igen
vad jag hade då
och då var jag säker
på att det var så allt skulle vara
jag och mina katter
i min älskade tvåa
not too shabby
man kan få det värre än så
men något hände sedan
något jag tänkte väldigt mycket på när jag var 17
som alltid funnits där i bakhuvudet
men som jag nog aldrig tillåtit mig själv att tänka för mycket på
efter en ökad online-aktivitet från en viss göteborgare
så gick jag tillbaka till mina tonårsdrömmar
tänk hur det skulle vara
att vara med någon som förstår mig
som är som jag är
tänk hur fantastiskt det skulle kännas
att dela varje dag
med någon som honom
jag trodde aldrig att jag skulle vara den tjejen
som flörtade med någon annans kille
som satt på kvällen och önskade
att det var mig han skulle drömma om när han somnade
men jossan sa något klokt till mig:
"hur kan det vara fel att visa vad du känner?
det är inte så att du förför honom
du tvingar honom inte till något
du visar bara vem du är
resten är upp till honom"
och efter det uttalandet
så klev jag in i något nytt
och jag har aldrig ångrat en enda sekund
jag har aldrig sett mig själv som tjejen någon älskar
men nu har jag blivit den tjejen
hade någon frågat mig för ett år sedan
hur jag trodde att mitt liv skulle vara idag
så hade jag svarat:
inte så som jag vill
hade någon frågat mig för ett halvår sedan
så hade jag svarat:
ensamt men starkt
hade någon frågat mig
under vilken dag som helst av mitt liv
innan januari 2008
så hade jag sagt:
kärlekslöst
men frågar ni mig nu
så säger jag såhär:
mitt liv är så som jag alltid har drömt om
för första gången ser jag nämligen en framtid
jag ser mitt liv
som något vackert
som något jag älskar att vara del av
att leva är inte bara att andas längre
det är så mycket mer
jag trodde aldrig
att jag skulle längta efter en sambo
men jag längtar
efter honom
jag längtar
efter att få dela resten av mitt liv med honom
jag längtar att få krypa upp bredvid honom varje kväll
och få vakna intill honom varje morgon
jag längtar efter att möta hans blick
så fort jag ser mig omkring
mitt liv nu
är inte som jag tänkt mig
för jag har alltid tänkt
att jag är tjejen som får nöja sig
med vad hon får
och nu
helt plötsligt
så står jag här
som tjejen som har vunnit högsta vinsten
och bara väntar
på att vinsten ska komma hem
mitt liv började med Mattias
för världen har aldrig varit vackrare
än vad den är
när jag upplever den med honom
och dagarna med honom
är dagarna
när jag verkligen lever
plåster
malmö
och efter ett par timmar vid kanalen
fungerar jag igen
men oavsett vad malmö kan göra för mig
in terms of job och sådär
så finns det en sak
som malmö aldrig klarar av att fixa
det finns en smärta
som malmö aldrig kan ta bort
saknaden
efter honom
jag vill ligga där i soffan med honom igen
bara prata
lyssna på musik
mysa lite
jag vill krypa upp i sängen med honom
känna honom intill mig
känna all hans kärlek
så nära
jag vill sitta där på köksgolvet och se honom röra bland grytor och pannor
mitt hjärta hoppar flera extraslag varje gång
den där minen
den där matlagningsminen
det var när jag såg den minen för första gången
som jag visste att jag älskade honom
och älska honom
det kommer jag göra
för alltid
man vet när det är rätt
och jag vet det
med honom
så vet jag det
och den vetskapen
den kärleken
räcker som plåster för miljontals jobbsår
ingenmansland
jag är verkligen inte det
jag vet inte hur man hanterar det
jag vet verkligen inte
hur man gör
det känns bara
som att när jag är här hemma
så lever jag inte
jag befinner mig i något slags ingenmansland
det är inget liv dethär
jag har inget liv här
ensam
jag går omkring i någon slags dimma
famlar runt
och den enda fasta punkten i mitt liv
befinner sig 27,5 mil bort
jag klarar inte av dethär
att gång på gång hitta jobb jag vill ha
hitta jobb jag faktiskt klarar av
som jag faktiskt är kvalificerad till
och gång på gång få ett
"tjänsten är tillsatt av en annan sökande med mer erfarenhet"
hur är det tänkt att jag ska få erfarenhet då,
när det inte finns någon som vill ge mig en chans?
vad har jag för liv här i malmö egentligen?
jag spenderar varenda dag med att söka jobb som jag sedan blir nekad
och varje kväll går jag och lägger mig i en tom säng
och hjärtat brister
för allt jag vill
är att han ska ligga där bredvid mig
jag har min familj i malmö
det är allt
men mitt liv
är med mattias
för just nu
känns det som att han är den som håller mig flytande
och får mig att känna mig älskad
i en värld av avvisanden
jag visste att jag skulle sakna pluggandet
sakna att ha något att göra
jag visste bara inte
att jag skulle sakna det såhär mycket
för jag visste inte
att jag skulle vara såhär ratad
på arbetsmarknaden
usch
jag orkar inte
jag gör verkligen inte det
jag vill börja mitt liv nu
jag vill börja leva
jag vill ha ett jobb att gå till
och en sambo att komma hem till
jag orkar inte leva
i mitt ensamma ingenmansland
