Prinsessan Lena

jag är inte gjord för dethär
jag är verkligen inte det
jag vet inte hur man hanterar det
jag vet verkligen inte
hur man gör

det känns bara
som att när jag är här hemma
så lever jag inte
jag befinner mig i något slags ingenmansland
det är inget liv dethär
jag har inget liv här
ensam
jag går omkring i någon slags dimma
famlar runt
och den enda fasta punkten i mitt liv
befinner sig 27,5 mil bort

jag klarar inte av dethär
att gång på gång hitta jobb jag vill ha
hitta jobb jag faktiskt klarar av
som jag faktiskt är kvalificerad till
och gång på gång få ett
"tjänsten är tillsatt av en annan sökande med mer erfarenhet"
hur är det tänkt att jag ska få erfarenhet då,
när det inte finns någon som vill ge mig en chans?

vad har jag för liv här i malmö egentligen?
jag spenderar varenda dag med att söka jobb som jag sedan blir nekad
och varje kväll går jag och lägger mig i en tom säng
och hjärtat brister
för allt jag vill
är att han ska ligga där bredvid mig
jag har min familj i malmö
det är allt
men mitt liv
är med mattias
för just nu
känns det som att han är den som håller mig flytande
och får mig att känna mig älskad
i en värld av avvisanden

jag visste att jag skulle sakna pluggandet
sakna att ha något att göra
jag visste bara inte
att jag skulle sakna det såhär mycket
för jag visste inte
att jag skulle vara såhär ratad
på arbetsmarknaden

usch
jag orkar inte
jag gör verkligen inte det
jag vill börja mitt liv nu
jag vill börja leva
jag vill ha ett jobb att gå till
och en sambo att komma hem till
jag orkar inte leva
i mitt ensamma ingenmansland