Prinsessan Lena

jag vet inte riktigt hur allt detta ska få plats inuti mig
allt det jag känner nu
det bubblar omkring inuti
och lämnar min ömsom glad
omsöm ledsen
rädd
lycklig
förväntansfull
så otroligt mycket
och inuti mitt bröst
är det som en känslomässig explosion

det var sista skoldagen idag
efter 23 år ska jag plötsligt ut i den riktiga världen
ut i det riktiga livet
och det skämmer mig så oerhört
för det är inte förrän nu som risken att misslyckas verkligen ligger framför mig
det är nu allt kan gå åt helvete
när man pluggar
så går man runt i en relativt skyddad verklighet
och nu
om ungefär en vecka när jag kan få ut min examen
så står jag här utan krockkuddar
och frågan är:
är jag redo för de törner som verkligheten kan slänga min väg?

så jag är förväntansfull
men rädd
jag är glad
men lite ledsen

samtidigt känns det dock som att mitt liv för en gångs skull håller på att stabiliseras
jag börjar få fasta punkter att stå på
jag kommer helt plötsligt att ha en examen
en bedrift
något som jag faktiskt har presterat
och det med bravur
man kan inte annat än att känna sig lite stolt
och sedan är det ju den där nya utvecklingen i mitt liv
den där känslan som genomborrar mig
av att verkligen betyda något för någon
och för en gångs skull
så känner jag mig faktiskt älskad

den oron jag kände i tisdags kväll
och i onsdags morse förra veckan
var helt i onödan
den oro jag känt de senaste veckorna
av att jag kanske inte räcker till
är nu bortblåst
och allting började när jag såg honom där innanför dörren
och när jag äntligen
fick krama honom
jag kunde inte ens drömma om att det skulle kännas som det gjorde
jag hade inte vågat hoppas att det skulle bli som det blev
men dagarna mellan onsdag och måndag
var några av de allra vackraste i mitt liv

han får mig att känna saker jag aldrig känt förut
varken för mig själv eller för någon annan
han får mig att känna mig värd någonting
och de känslor jag har för honom
är så överväldigande och påfallande starka
att det känns som ett brusande niagarafall inom mig

när han kramade mig
fastnade jag för honom
när han smekte min kropp
blev jag ett med honom
och kyssarna han ger mig
gör mig säker på
att han är den ende för mig

han är som jag
samtidigt som han kompletterar mig
och den känslan jag får inombords när jag är med honom
har jag aldrig känt förut
det är på något sätt
som att komma hem
att hitta den fristad
där allting faller på plats
det han gör med mig
är det vackraste jag har varit med om

att för en gångs skull få vara med någon
som inte behöver sätta på tv:n för att vara med mig
utan vill prata med mig
vara med mig
är underbart
och de kvällarna vi haft tillsammans
har varit de mest ljuvliga kvällarna jag har varit med om
och jag har aldrig känt mig mer till rätta i mitt liv
än vad jag gör med honom

saknaden jag känner efter honom nu när jag sitter här i malmö
är så påträngande stor och hemsk
och när jag åkte från honom igår
ville jag bara gråta
men samtidigt så vet jag
att det är när det känns såhär
som det är rätt
för när man saknar någon så som jag saknar honom
det är då man älskar

när han sa det till mig första gången då i telefon
då trodde jag inte på honom
jag trodde inte
att han kunde älska mig
men när han frågade mig i lördags
när vi låg där i soffan
om jag trodde på honom nu
så svarade jag ja
nu tror jag på honom
nu känner jag det
nu vet jag
att det är på riktigt
att det är lika mycket verklighet
som att jag älskar honom

jag kände det först i lördags
när jag såg honom där bredvid rosorna
i skenet av stearinljusen
kär i honom har jag varit länge
men då kände jag
att jag älskar honom
älskar den person han är
hela den varelse som är mattias
med allt vad det innebär
hans lugnande och helande röst
hans underbara smekningar
hans personlighet som lyser upp även den gråaste dag
hans ögon
hans mun
hans händer
hans sätt att se på mig
och verkligen se mig
jag älskar den känslan han skapar inuti mig
och jag älskar att verkligen få vara hans

sedan den dagen då för åtta år sedan när han kom in i mitt liv
så har han alltid varit en av dem som betyder mest för mig
han har varit den
som har plockat ihop bitarna av mig
och som alltid förstått mig
och nu
sedan de fem dagarna jag har varit hos honom
så betyder han bara ännu mer
och den rollen han spelar i mitt liv
är så oerhört stor
han är på något sätt allt jag någonsin älskat
i en enda person
och det är så mycket morfar i honom
att det nästan är skrämmande
morfar är den ende som fått mig att känna mig riktigt trygg
och det är samma sak med mattias
och ibland
så slås jag av tanken
hur lika de är
till sättet

genom mattias ökade roll i mitt liv har jag inte bara fått en älskade
jag har även fått tillbaka flera av de känslor som varit borta från mitt liv sedan morfar dog
känslor av egenvärde
av lycka
trygghet
kärlek
morfar var min hjälte då
och mattias är det nu