tro för mig
idag har dagen spenderats med att fundera kring tro
mest på grund av boken jag läser
en helt fantastisk spänningsroman av raymond khoury --> den siste tempelriddaren
men den tar tid
mest för att det är så mycket att tänka på
så otroligt många tankar den väcker
lite som när man såg da vinci koden (japp, jag såg filmen istället)
allt kring den kristna tron
i boken ifrågasätter en av karaktärerna sin tro när vetenskapliga bevis läggs framför honom
han vacklar
but I can't help but wonder
är inte tro så mycket mer än vetenskapliga bevis?
för mig är det i alla fall det
jag borde egentligen inte vara troende
jag menar
född på slutet av 1900-talet av icke-troende föräldrar
eller
som jag skulle vilja kalla det --> julaftonstroende
som så många andra i sverige
min tro är ingenting som gått i arv
den är något som växt i sig själv
kommit fram
för att jag tagit del av något som verkligen betyder något för mig
något som verkligen ger mig något
min konfirmationstid gav mig så mycket mer än bara vänner
den gav mig en ny mening med mitt liv
en tro som finns med mig i allt
för mig handlar det inte om huruvida jesus gick på vattnet eller inte
det handlar inte om ifall Gud skapade människan
eller ifall hon kom fram av en smäll
(och vem är det egentligen som säger att gud inte gjorde en tobbe-trollkarl och framkallade hela smällen?)
tro för mig är en aldrig sinande trygghet
en kärlek som omger allt
och inte bara en tro på en allsmäktig kraft
utan också en tro på människan
folk frågar mig ofta
"hur kan du tro på Gud när världen ser ut som den gör?
hur kan du tro på Gud när det finns krig och svält?"
well I'll tell you this
jag tror på att Gud skapade människan som något gott
jag tror på att vi är skapade i kärlek
till Guds avbild
men Gud gjorde en liten tabbe om han ville att allt skulle vara perfekt
för när han skapade oss
så skapade han oss med en fri vilja
och ett eget tänkande
för mig kan krig och svält således inte skyllas på Gud
för det är företeelser som vi skapat
vi i en tänkande värld
i en ständigt utvecklande civilisation
Gud skapade inte krig och svält
det gjorde människan
det finns de som säger att Gud för ont med sig
att han/hon/den/det skapar motsättningar mellan människor
but I wonder
hur kan någon som menar att ena skapa motsättningar?
nej
återigen säger jag att det är människan som tolkar fel
Gud har aldrig sagt att vi ska kriga i hans namn
det är vi som valt att göra det
så jag kan inte ifrågasätta min tro
era vetenskapliga "bevis" spelar inte mig någon roll
min tro övervinner dom
för min tro är den som funnits där för mig genom många sömnlösa nätter
den som gör att jag känner mig trygg i mig själv
som gör att jag alltid känner mig sedd
alltid känner mig älskad
den är något att bygga på
när allt annat rämnar och faller isär
tron är
och har alltid varit
menat att ena människor
så istället för att skylla olycka och orättvisa på en Gud som skapade oss i kärlek
så borde vi tänka lite som Lasse
"här ibland ruinerna
ska vi bygga nånting större"
det är tro för mig
