Prinsessan Lena

jag har hört att det är bra att erkänna det
att säga det rakt ut
stå för hur man är
so here it goes
jag heter Lena
and I'm a loveoholic

det sägs att de som har problem med sprit och knark
börjar skaka i kroppen när de tvingas vara utan sin drog
well
för mig är det samma sak
hela kroppen skakar
är i obalans
för jag får inte min dagliga dos av mattias

and as wonderful as it is
så är det lite skrämmande
när blev jag såhär needy?
när förvandlades jag från tjejen som kunde sitta ensam och vara okej
till tjejen som räknar sekunder tills hon får vara med sin älskade?
och det som skrämmer mest
kommer han tröttna på mig
när jag klamrar mig fast vid honom så som jag gör?

det är bara det att allting är så nytt för mig
sure
I've had boyfriends
men ingen som honom
ingen som får mig att känna allt det jag känner med honom
för första gången i mitt liv
så känns det som att jag har hittat helt rätt
det känns lite som att jag ibland ser på mig själv utifrån
tittar ner på mitt liv
gör tummen upp
och säger:
"way to go! starkt jobbat Lena!"
och jag är livrädd för att förlora allt det jag har
men det är väl så det är
när man har allt
så kan det antingen bara stanna på den nivån
eller bli sämre
men ja...
jag har en känsla av att det inte kommer bli sämre
det är min tid nu
min tur
att vara lycklig
och ingen har någonsin gjort mig så lycklig
som han gör mig

så ja...
om det bara kunde materialiseras ett gäng tomtenissareller något i min lägenhet nu
som kunde packa ner all min skit
then I would be in total heaven
för flyttpacka är sååååå tråkigt
allt jag vill göra
är ju att packa upp
i vårt gemensamma boende