resfeber och kärlek
... and I can't help but feeling a little sad
det skrämmer mig lite
hur svårt det är
att säga hejdå
hur svårt det är att se honom gå
hur ont det gör
att inte vara med honom
när dörren stängdes igår
och jag insåg
att det är två veckor till nästa gång
så gick jag sönder
en del av mig lämnades där i Göteborg hos honom
och jag kommer inte att vara hel igen
förrän han är hos mig
utan honom
är jag på något sätt en halv människa
för den där kompletta lyckan jag känner när jag är med honom
är inte lika stor
när jag är själv
och mitt hjärta stannar hos honom
varenda gång
när jag åker
detta är nog första året
när jag inte har haft nedräkning inför teneriffa
när jag inte gått och längtat efter att åka
detta är nog första gången jag packar min väska
med ett tungt hjärta
visst ska det bli kul
visst ska det bli skönt
men han fattas mig så otroligt mycket redan
hur kommer det då inte kännas
när jag är i ett annat land
och det finns flera hav och land emellan oss?
och jag ser det framför mig redan nu
mamma - pappa
peter - lotta (och deras barn)
stefan - josefine
och jag
femte hjulet någon?
varje morgon
varje dag
varje kväll
kommer de att gå älskande hand i hand
och jag unnar dem det
av hela mitt hjärta
men hur mycket mer tom kommer inte min hand att kännas då?
hur mycket mer tom kommer inte sängplatsen bredvid mig att kännas?
hur mycket mer kommer jag inte att sakna honom
när jag varenda sekund påminns
om att jag är den enda som är ensam?
förut har jag alltid sett distansförhållande som något positivt
det kan liksom inte ske samma misstag i ett sådant läge
som skedde mellan mig och martin
--> att allt gick för fort
men nu ser jag problemen
med att ha den man älskar
så långt bort
jag vill vara med mattias varenda sekund
jag vill somna bredvid honom varje kväll
och vakna upp bredvid honom varje morgon
och där emellan
är han allt jag vill ha
två veckor själv...
hur ska det ens kunna vara möjligt?
de känslorna jag har inuti mig nu
är känslor jag aldrig trodde att jag skulle ha
den kärlek jag känner för honom
och den kärlek jag känner att jag får tillbaka
är något jag trodde jag skulle bli berövad på i mitt liv
jag trodde inte
att någon kunde älska mig
inte så
men han gör det
och den känslan
är det vackraste jag har varit med om
i morgonbitti åker jag
och på söndag kväll nästa vecka kommer jag hem
och ja
det blir säkert bra
men mitt hjärta värker något otroligt
av att jag är så långt ifrån min älskade herr strand
och den enda tanke som håller mig flytande
är att en dag
en gång
så ska vi inte behöva åka ifrån varandra
utan varje dag
ska vara vår
