Prinsessan Lena

there's no rest for the wicked they say
well
there's no rest for me

det finns för mycket att tänka på
för mycket att gå igenom
och det spelar ingen roll hur trött jag än är
för jag somnar inte
alla tankarna snurrar på högvarv
stressen lägger sig som ett klippblock över mitt bröst
och hindrar mig från att ta djupa andetag
hindrar mig från att falla in i sömnens rike

jag hatar dethär
att inte kunna ha kontroll över mitt eget liv
att inte kunna somna
att aldrig känna mig utvilad
aldrig vara pigg

skolan sliter mig itu
så mycket att göra
så lite tid
och snart examen
hur ska jag hinna?
hur ska jag klara allt?
och vad händer sedan
när allt är slut
och jag står ensam kvar med betygen i hand?

varje natt innebär åtminstone en ångestattack
och jag saknar att ha någon där som håller om mig
jag vet att mitt och martins förhållande var långtifrån perfekt
men han fanns där för mig under mina svåra nätter
och kramade och smekte och pratade lugnt
nu har jag ingen

jag vet att man inte får säga så när man har en familj som min
för jag har alltid dom
men
det spelar ingen roll vad ni säger
för jag känner mig ensam ändå
at the end of the day
så har mamma och pappa varann
peter lägger sig hos sin lotta
och stefan har sin josefine
jag undrar
vem har jag under natten
som bryr sig om mig?
vem finns där för mig
när alla tårar berövar mig på sömn?

jag hatar att känna såhär
för jag vet hur otroligt patetiskt det är
att bygga upp hela sitt liv kring någon
att ens humör svänger i takt med ens kärleksliv
jag vet att det är synnerligen ohälsosamt
och jag önskar att jag vore en såndär människa som är stark i sig själv
klarar sig själv
och visst finns det sådana dagar
sådana nätter
      det har tidvis gått bra
      tidvis har skakandet lagt sig
      ibland har jag vaknat på morgon
      och gjort vad jag ska
men de är för få

det är så skrämmande att vara ensam
det har alltid varit det läskigaste som finns för mig
för när jag är själv
så kommer alla mina spöken fram
och äter mig inifrån

jag saknar att ha någon att ringa
saknar att telefonen piper till för att någon tänker på mig
saknar att lägga mig bredvid någon på kvällen
saknar att hålla någon i handen när jag är ute och går
saknar att ha en famn att krypa upp i när allting rasar runt omkring
jag saknar helt enkelt någon
som bryr sig

varför måste allting vara så svårt?
varför måste jag vara så svår?
för när jag ligger där ensam
och saknar någon
så tänker jag
kommer det ens funka?
om jag mot all formodan skulle hitta någon
vem säger att det blir annorlunda den gången?
min tillit är borta
och jag hatar att den är det
männen i mitt liv ar på något vis förstört mig
för jag litar inte på folk längre
jag litar på min familj
that's it
för många har sårat mig
för att jag ska kunna lita på någon annan
och jag undrar
om jag någonsin skulle kunna lita på en man igen

jag har hört det förut
"du är så söt och fin
allt jag vill är att vara med dig och göra dig lycklig"
och jag vet hur det slutar
jag står ensam kvar
medan ni går vidare
och jag klarar inte mer nu

allt jag drömmer om
är att ha någon vid min sida
och allt jag vet att jag aldrig mer kommer att klara av
är att ha någon
vid min sida
so you tell me
hur är det meningen att jag ska kunna leva mitt liv?

jag är lite som den där maskrosen
som alla tycker är charmig och fin
men som de ändå vill ha bort från gräsmattan
och ingen
har någonsin haft en maskros
i sin brudbukett