Prinsessan Lena

har kommit på att det nog är i högsta grad ohälsosamt att rota i mail-inkorgen
vissa gamla mail vill man inte läsa
men ändå kan man inte slita sig
en annan tid
en helt annan tid
hösten 2003
känns som evigheter sedan
så annorlunda allt var då
så annorlunda jag var då
så annorlunda jag tänkte om dig
så annorlunda jag tänkte om allt

du tyckte om mig då
vad hände sen?

flera mail om dagen
blev till något i månaden
blev till ett sms då och då
som nu är nästintill ingenting
i mitt hjärta trodde jag alltid att vi skulle sluta tillsammans
du och jag
att det var meningen
när vi växt upp litegrann
mognat
men nu
nothing
and I know I'll never wake up with you again

tänk så annorlunda allting kan bli
jämfört med vad man tror
tänk vilka vägar livet kan ta
vägar man inte ens trodde fanns

jag var ledsen då också
men vad är jag nu?
skalet av en människa som en gång levde?
förstörd och urholkad av de som bara tagit och tagit

kommer någon någonsin titta på mig så igen
som han gjorde hösten 2003?
och som martin gjorde
vår första sommar tillsammans?
den där kvällen på stranden
han och jag på en filt
med jordgubbar och vitt vin
och jordgubbarna var mer mosade i ansiktet än ätna
vi var lyckliga då
han älskade mig då
vad hände sen?

jag undrar
kan det vara så
att det bara är möjligt att tycka om mig en viss tid?
älska mig en viss tid?
går jag på något sätt över sen
när spänningen släpper?