like a rainbow around my heart
sorgen kommer och går i vågor
och ibland
så känns det som att jag inte ens har förstått det än
jag har haft honom sedan jag var tolv
det är halva mitt liv
i halva mitt liv har jag spenderat i princip varje dag med honom
och måndagen den andre
så kommer inte bara han att försvinna
han kommer att ta en del av mitt hjärta med sig
för en del av mitt hjärta
kommer alltid att vara hos honom
med honom
och alla minnen jag har med vår älskade gamle man
jag kan inte ens föreställa mig att aldrig få sitta på hans rygg igen
aldrig få galoppera runt på fältet med honom igen
aldrig få lägga huvudet mot hans
och andas in hans doft
jag kommer gå sönder
jag känner det nu
jag kommer gå sönder
och jag har ingen aning om hur jag ska klara det
hade jag inte haft mattias de senaste dagarna
så vet jag inte om jag fortfarande suttit ihop
hade jag inte haft hans tröstande smekning
hans kramar
hans kropp mot min genom natten
så vet jag inte vad jag hade gjort
hur ska jag klara inatt?
all I know is
I'm afraid to go to bed
jag förstår frasen lite mer nu
"like a rainbow around my heart"
för så är det
mitt hjärta gråter floder
men de sneaste dagarna
när jag varit hos honom
är det som att genom sorgen
lyser den kärlek jag känner med honom igenom
och genom det svåra
så lyser omtanken
kärleken
tryggheten
och lägger sig
som ett skyddande lager
like a rainbow around my heart
for real
but I wonder
when will the pain go away?
lever i en såpbubbla
finns det inget jag hellre vill
än att känna min älskades armar runt mig igen
för kanske kanske
kan det kännas lite bättre då
just nu
känner jag mig bara ensam
och så otroligt vilse
gick bort till min plats vid kanalen igårkväll
det är något magiskt med den platsen
oavsett hur uppriven man är
hur dåligt man mår
så känns det bra där
jag vet inte riktigt hur länge jag låg där i gräset och tittade upp mot himlen
men när jag vaknade till igen
så var det kallt och mörkt
jag funderade en stund på att stanna över natten
för jag visste
att så fort jag gick innanför dörren hemma
så skulle verkligheten komma knackandes igen
och just nu
vet jag inte om verkligheten är den allra bästa
i alla fall inte hela verkligheten
bara delar av den
jag kan inte riktigt släppa oroskänslan
för tillfället längtar jag mer än någonsin tills i morgon
jag vill bara hem till Mattias
vill bara vara med honom
få ha honom nära
och låta lite av smärtan sippra ut ur min kropp
och istället andas in all kärlek som finns i luften när vi är tillsammans
det känns lite som jag lever i en såpbubbla idag
en såpbubbla
som när som helst kan gå mot en tagg
och spricka
gå sönder
för när som helst kan jag bryta ihop
den här oron jag lever med
kommer krypandes när jag minst anar det
är det såhär jag ska ha i en vecka?
or will it stabalize?
all I know
is that I don't wanna be alone
hjärnspöken
det får inte hända
I'll do anything
to make it all better
det är inget bra tecken
när veterinären pratar så mycket om det
det är inget bra tecken
när det sista han säger innan han kör iväg
är:
"jag skulle kunna ljuga för dig
men det gör jag inte
prognosen ser verkligen inte bra ut"
men jag vet inte vad jag gör om det är så
jag vet verkligen inte det
hela jag håller på att gå sönder bara av tanken
det får inte bli verklighet
jag är inte redo för det
jag är verkligen inte redo för det
jag är inte färdig med vår gamle man
vi måste få fler år tillsammans
han och jag och mamma
jag klarar mig inte utan honom
inte än
han är min klippa ju
det finns nog ingen som torkat så många tårar som han
jag vet inte ur många gånger jag cyklat ut till stallet
satt mig i hans box
och varit där med honom medan han legat bredvid och ätit sitt hö
jag är inte färdig än
han får inte vara så dålig
att vänta en hel vecka innan man får veta
usch
en hel vecka av hjärnspöken som dansar runt
men när veterinären börjar fråga om livförsäkring
när han börjar prata ingående om sånt
då vet man
han tror inte att han kommer klara sig ur det
det kommer alltså krävas ett mirakel
and the question is
kommer vi få det miraklet?
just nu vill jag inte ens tänka på det
men samtidigt är det allt jag kan tänka på
hur ska jag klara mig
om den dagen kommer snart
då jag inte längre får borra in min näsa vid hans hals
krama honom
och känna hur han lägger sitt huvud mot min axel?
hur ska jag överhuvudtaget överleva
att aldrig se hans bruna stora ögon se tillbaka mot mig
och höra hans hesa gnägg
det kommer inte gå
jag kommer inte klara det
så jag sitter här
och hoppas på ett mirakel
för jag undrar
om även jag kommer överleva utan ett
my confession
Jag: Har ni brända mandlar här?
Pesonal 1: Frage henne daer borde
Jag: Har ni brända mandlar här?
Personal 2: Frage hanem daer borde
Jag: Har ni brända mandlar här?
Personal 3: Naj, det tror jag ikke
Personal 1 & 2: Va sae hon?
Personal 3: Jag ved ikke!
Pappa: Ge Lena lite sprit så hon börjar prata danska!
igårkväll var helt otroligt mysigt
jag har verkligen världens bästa föräldrar
no question about it
jag menar
hur många är det som sitter och dricker drinkar med sina föräldrar,
och skrattar och har lika kul med dom som med sina vänner?
gårkvällens köpenhamntripp var helt fantastisk med andra ord
drinkarna var hur goda som helst
och maten sen på vårt ställe
yumyum
och sen fick jag en hjärtklubba för jag var så söt
och jag var ju trots allt barnet i sällskapet
(sleezy italians, haha)
blev en del prat om min vilja att flytta till göteborg också
och jag älskar att dom stöttar mig i det
älskar att dom båda tycker att det är en bra idé
även om dom helst hade velat ha mig närmre
men det märks verkligen att dom också håller tummarna
det märks
att dom också hoppas lika mycket som jag
och det känns så skönt att veta
att dom tycker att den förändring jag vill göra i mitt liv
är det bästa för mig just nu
jag tänkte på det väldigt mycket igår när jag och mattias lagt på
att även om jag hade en jättemysig dag igår
(frukost och shopping med sara
en härlig ridtur utomhus
och en kvällstripp till köpenhamn med föräldrarna)
så var det något som fattades
han saknades
han gjorde verkligen det
för även om jag hade hur trevligt som helst
så är det så
att helt fantastiskt på alla plan
kan jag inte ha det utan honom
för saknaden efter honom finns där
i allt jag gör
i allt jag är med om
i varje andetag
varje dag
som jag är utan honom
jag vill flytta upp till honom nu
så jag kan börja mitt liv
på riktigt
och när jag är här nere
vill jag att han ska vara med mig
så att jag får dela allt det underbara här också
med honom
I guess that's love
for real
'cause it sure feels that way
och inatt när jag vaknade vid tvåtiden
så kändes det extra tydligt
det räcker nu
livet ifrån honom
det räcker nu
allt jag vill
är att dom ska ringa från jobbet
och säga att jag har fått det
så jag slipper känna denna molande värken som satt sig i kroppen
och påminner mig varje sekund
om att det är något som fattas i mitt liv
för jag lever bara helt på riktigt
när han finns där brevid
jag kan skratta och ha roligt
jag kan må bra och skoja runt
mina dagar kan vara händelserika och fina
but it still comes down to this:
fröken sand utan herr strand
är inte mycket att hänga i julgranen
so this is my confession:
jag älskar mattias strand
med varenda del av den människa jag är
och allt jag vill
är att få vara med honom
varenda dag
för resten av mitt liv
önskelista
snälla sommar-tomten
jag har varit riktigt snäll hela året hittills
så jag önskar mig:
* ett jobb
* en flytt till göteborg
* ett samboliv med mattias
you think you could do that?
jag lovar
jag skulle bli lika psyched över det
som jag blev över små skimrande my little ponys när jag var liten
och när du väl är igång
kan du se till att skaffa tillbaka "min" sub?
har haft ett sånt galet gravidliknande sug efter en sån hela dagen
men dom dummisarna på Subway tog bort den
morr
grr
hmpf
tro för mig
idag har dagen spenderats med att fundera kring tro
mest på grund av boken jag läser
en helt fantastisk spänningsroman av raymond khoury --> den siste tempelriddaren
men den tar tid
mest för att det är så mycket att tänka på
så otroligt många tankar den väcker
lite som när man såg da vinci koden (japp, jag såg filmen istället)
allt kring den kristna tron
i boken ifrågasätter en av karaktärerna sin tro när vetenskapliga bevis läggs framför honom
han vacklar
but I can't help but wonder
är inte tro så mycket mer än vetenskapliga bevis?
för mig är det i alla fall det
jag borde egentligen inte vara troende
jag menar
född på slutet av 1900-talet av icke-troende föräldrar
eller
som jag skulle vilja kalla det --> julaftonstroende
som så många andra i sverige
min tro är ingenting som gått i arv
den är något som växt i sig själv
kommit fram
för att jag tagit del av något som verkligen betyder något för mig
något som verkligen ger mig något
min konfirmationstid gav mig så mycket mer än bara vänner
den gav mig en ny mening med mitt liv
en tro som finns med mig i allt
för mig handlar det inte om huruvida jesus gick på vattnet eller inte
det handlar inte om ifall Gud skapade människan
eller ifall hon kom fram av en smäll
(och vem är det egentligen som säger att gud inte gjorde en tobbe-trollkarl och framkallade hela smällen?)
tro för mig är en aldrig sinande trygghet
en kärlek som omger allt
och inte bara en tro på en allsmäktig kraft
utan också en tro på människan
folk frågar mig ofta
"hur kan du tro på Gud när världen ser ut som den gör?
hur kan du tro på Gud när det finns krig och svält?"
well I'll tell you this
jag tror på att Gud skapade människan som något gott
jag tror på att vi är skapade i kärlek
till Guds avbild
men Gud gjorde en liten tabbe om han ville att allt skulle vara perfekt
för när han skapade oss
så skapade han oss med en fri vilja
och ett eget tänkande
för mig kan krig och svält således inte skyllas på Gud
för det är företeelser som vi skapat
vi i en tänkande värld
i en ständigt utvecklande civilisation
Gud skapade inte krig och svält
det gjorde människan
det finns de som säger att Gud för ont med sig
att han/hon/den/det skapar motsättningar mellan människor
but I wonder
hur kan någon som menar att ena skapa motsättningar?
nej
återigen säger jag att det är människan som tolkar fel
Gud har aldrig sagt att vi ska kriga i hans namn
det är vi som valt att göra det
så jag kan inte ifrågasätta min tro
era vetenskapliga "bevis" spelar inte mig någon roll
min tro övervinner dom
för min tro är den som funnits där för mig genom många sömnlösa nätter
den som gör att jag känner mig trygg i mig själv
som gör att jag alltid känner mig sedd
alltid känner mig älskad
den är något att bygga på
när allt annat rämnar och faller isär
tron är
och har alltid varit
menat att ena människor
så istället för att skylla olycka och orättvisa på en Gud som skapade oss i kärlek
så borde vi tänka lite som Lasse
"här ibland ruinerna
ska vi bygga nånting större"
det är tro för mig
n-e-r-v-ö-s
hon ringde hon ringde hon ringde hon ringde
i morgon klockan 12...
AAAAAAAAAAAAAAAH
snälla ring
I guess I wanted it too much
dom borde ha ringt igen nu
med tanke på att jag pratade med henne vid halv tio
och hon sa hon skulle återkomma senare med tid
så borde hon ha ringt igen 7,5 timmar senare
så jag antar att dom har ångrat sig
jag antar att det inte blir någon intervju
jag antar
att jag ännu en gång ställt mig in på något
som inte blir av
om det nu är så
att jag är så kallat "stood up"
så är det jobbigaste med det hela allt vad jag missar
det är inte bara en jobbmöjlighet i så fall
det är ett helt nytt liv
ett liv som jag så gärna vill ha
sen jag kom hit igen i lördags
så känner jag ännu mer
att jag vill inte åka hem
jag vill stanna kvar här
med honom
och med allt vad vårt liv här tillsammans skulle innebära
jag älskar att lägga mig med honom
älskar att vakna upp med honom
att spendera en hel ledig dag med honom
att han kommer hem hit på kvällen efter jobb
älskar att laga mat ihop med honom
och bara sitta och mysa ute på balkongen med lite vin
hela det liv vi har när vi är tillsammans
är precis ett sånt liv som jag drömt om
och jag vill aldrig att det ska ta slut
allt jag vill
är att det ska bli på riktigt
varje dag
jag vill dela en vardag med honom
och inte åka hem någon annanstans
jag vill att hem ska vara med honom
att hem ska vara vårt ställe
så ring telefon ring
snälla du
bara hör av dig
för om du träffar mig
så ska du se att jag inte är so bad
jag kan nog tillföra en del jag
men jag behöver en chans
bubbligt nervös
lyckan som bubblar upp inom mig är total
jag blev utvald
utvald till en fortsättning
jag är så pass intressant för dom
att dom vill träffa mig
oh dear god
please
please
please
ge mig en chans att få flytta
en möjlighet
tänk
om jag skulle få detta jobbet
then I'm off
to a new beginning
låt måndag komma fort
bortprioriterad och besviken
för det finns en till att göra plats för i sitt liv
jag köper att man vill träffa sin partner så mycket som möjligt
det är inget av dethär jag ifrågasätter
men vad jag INTE köper
är ifall man prioriterar bort sina vänner
och idag blev jag bortprioriterad ännu en gång
jag har också gjort misstaget att glömma mina vänner när jag är kär
jag tror de flesta gör det första gången man blir helt pirrigt förälskad
men man gör det EN gång
sedan lär man sig av det misstaget
man växer som människa
och gör inte om samma sak igen
men dethär är third time around för henne
när ska det sluta?
om hon inte hade bestämt något alls med mig
so fine
då hade jag fått acceptera det
acceptera att han är mer värdefull för henne än vad jag är
men att planera saker
och sedan i sista sekund avboka
det avskyr jag
jag avskyr det med varenda del av mig
för det är så otroligt elakt
och jag blir så ledsen
så sjukt ledsen
och så oerhört besviken
she should know better
med nummer ett var det ett misstag alla kan göra
med nummer två var det frustrerande och drygt
men nu
borde hon inte ha lärt sig nu till nummer tre?
I wonder
hur länge kommer jag att orka stanna kvar som ett andrahandsval?
och det värsta är
att det är så sjukt genomskinligt
hennes ursäkter
så sjukt genomskinliga att jag vill spy
seriously
det är meningen att vi ska vara bästaste vänner
jag vill inte vara en snuttefilt som är bra att ha ibland
och som sedan bara kan kastas iväg när det passar henne
glöms bort
ignoreras
BORTPRIORITERAS
suck...
mattias sa i helgen att jag faktiskt pratat mer om pillan och ulf
och mer om cissi och jossan
än om henne
och ja
det har jag nog
för just nu
så är det dom som är mina närmaste vänner
för hon som var den som kände mig bäst
som visste allt om mig
utan och innan
hon har ännu en gång kastat bort mig
och jag kan inte låta bli att undra
kommer det bli mellan henne och mig
som det blev mellan mig och miguel?
jag vill inte
då var det jag som gjorde ett misstag
ett misstag jag aldrig kommer göra om
men nu
nu är det hon som gör fel
medvetet fel
för third time around
ska hon veta bättre
grå måndag
helgen var helt fantastisk
och idag
idag är det en grå jäkla måndag
en såndär riktig måndag
och det spelar ingen roll att solen skiner
för när han åkte
så lade sig ett regnmoln över mitt hjärta
det är helt otroligt så bra allt känns med honom
och så oerhört stort
som den där kärleken man alltid drömt om
men ändå mycket vackrare
det finns ingenting med honom som jag skyr
jag vill ta in allt av den varelse som är han
och när vi är tillsammans
så suger jag in allt
tar in allt
för den känslan jag har med honom
är det vackraste jag vet
de känslor jag har för honom
är oändliga
han fick se en liten bit av malmö by summer igår
lilla torg
pildammsparken
stranden
och jag älskade att ha honom här
och gå runt på de ställen där jag brukar vandra själv
jag älskar att gå runt och planera vårt liv tillsammans
drömma tillsammans
längta tillsammans
for every day that passes by
I love him a little more
and I am so very sure
that we are meant to be
jobb nu
snälla
kom igen då
please
vill hitta något
vill flytta
vill börja mitt liv
med honom
pretty please
som jag vill ha det jobbet jag sökte igår
och allt vad det i så fall för med sig
jag är inställd på det nu
inställd på förändringen det skulle innebära
och den förändringen
skulle jag kunna göra allt för att få
efter att ha pratat igenom allt med mamma igår
och höra att hon verkligen tycker precis som jag
så har jag nog halvt om halvt börjat lämna malmö rent känslomässigt
eller ja
malmö kommer alltid vara min stad
men jag håller på att göra plats för en annan
för nu vet jag
att det kommer bli göteborg för mig
nån gång
jag bara hoppas att det är nu
med dethär jobbet
som jag vill ha så mycket att hela jag skriker efter det
det kändes så skönt att höra
att hon också tycker att min framtid just nu ligger i göteborg
det är så skönt att veta
att hon också tycker att mattias är helt rätt
och därför tycker att jag bör kämpa för att kunna flytta dit
för att påbörja ett riktigt liv med honom
and believe me
I do fight for it
det jobbigaste nu är bebis
för jag är inte redo för att sälja honom
och det sa mamma också att hon inte trodde att jag var
men OM det blir göteborg för mig (vilket jag vill)
och OM det blir nu snart (vilket jag hoppas)
så finns det alltid fodervärd
och så får det bli i så fall
den lösningen hade vi båda tänkt på
på olika håll
she knows me so well
för hon liksom jag
hade börjat leka med tanken
på vad som skulle hända
om jag inte hade bott här
utan om jag hade flyttat
älskade mamma
hon känner verkligen av allt
hon känner verkligen av mig
och allt vad jag vill
jag vill verkligen hitta ett jobb i göteborg
jag vill verkligen flytta dit
det finns inte ett endaste litet tvivel i min kropp
jag vill dit
och börja mitt liv på riktigt
börja mitt liv med honom
börja min framtid
och leva så
som jag drömmer om
please
pretty please
tomt så in i helvete
är så sjukt jävla jättetomt
att det känns som att jag går sönder inifrån
äts upp
för vad är det egentligen för mening
med att göra något
när jag inte får göra det med honom?
framtidstankar
leva här med honom
känns ungefär som att komma hem
att hitta rätt i livet
and I can't help but wonder
kommer det bli göteborg för mig?
de som känner mig har alla sagt likadant
"du kommer aldrig att flytta från malmö, Lena"
men då måste jag svara
vad är det egentligen malmö kan ge mig
som kompenserar frånvaron av honom?
nothing
jag vet inte vilket nummer i ordningen denna resan är
men för varje gång jag är här
provar jag staden lite till
det är ungefär som ett par skor man förälskat sig i
och tar hem på öppet köp
för att se om dom verkligen passar när förälskelsens förblindelse lagt sig
jag förälskade mig i göteborg för många år sedan
och var på väg att flytta hit för att plugga redan efter gymnasiet
och nu
när jag ser bortom den första förälselsen av staden
så kan jag inte låta bli att tänka
skulle jag kunna bo här?
this I know:
jag skulle kunna bo med honom
jag skulle kunna tänka mig att dela varje dag för resten av mitt liv med honom
jag skulle kunna vandra göteborgs gator precis som malmös
jag har hittat en plats här
precis som att jag har platser hemma
och jag vet att de bara kan bli fler
jag skulle kunna vandra hand i hand med honom våra lediga dagar
jag skulle kunna gå hem med honom
med en kopp te
genom en stilla natt
precis som i lördags
jag skulle kunna bygga ett liv här
precis som det jag har hemma
fast ännu bättre
vad jag skulle sakna?
min familj
mina vänner
och bebis, vad händer med honom?
men allra mest min familj
allra mest mamma
att inte träffa henne varje dag skulle kännas så otroligt konstigt
och saknaden efter henne skulle vara oändlig
men det finns telefoner
det finns tåg
vad jag väl egentligen mest tänker
är såhär:
i malmö har jag mitt förflutna
jag har min uppväxt
ett liv som gjort mig till den jag är
men som det känns nu
så är det inte i malmö min framtid är
den är i göteborg
hos honom
för även om framtiden är oviss
så är det en sak jag vet med säkerhet
--> jag vill spendera den med mattias
vad som avgör min framtida levnadsort:
där jag får jobb
men hade mitt hjärta fått bestämma
så hade den tjejen som alla trodde var en evig malmöbo
packat sitt flyttlass för en tripp 27,5 mil norrut
jucieförpackning
hela denhär veckan
jag känner mig helt färdig
urlakad på något sätt
and I can't wait to leave it all behind
alla nätter med mardrömmar
varför har dom kommit tillbaka?
och sedan ligga där i mörkret
ensam
och önska att man vore någon annan stans
eller i alla fall inte själv
och igår
som om jag inte tänker tillräckligt på det ändå
som om jag inte redan känner mig ouduglig och unwanted
igår behövdes verkligen inte
och det sög de sista krafterna ur min kropp
jag vet inte...
men jag vill bara att allting ska lösa sig
jag vill att alla orosmoment
alla frågor
allting
ska lösas
the question is how?
kanske känns allt bättre efter ett par dagar med min älskade
det brukar vara så
är det någon som får mig att må bra
och att tro på mig själv
så är det ju han
jag bara hoppas
att jag kan lämna kvar allt det mörka i malmö
och inte packa ner en massa känslomässigt bagage
tom
det är nog så jag känner mig nu
ungefär som en jucieförpackning som någon droppat ut det allra sista ur
inte alltid som man tänkt sig
när man ligger hemma en dag och mår dåligt
så hinner man tänka en del
analysera en del
och idag har tankarna gått kring det min älskade sa i helgen
om att allt kanske inte blir helt som man tänkt sig
om att livet kanske helt plötsligt blir annorlunda
jämfört med vad man tidigare trott
hade någon frågat mig för ett år sedan
hur jag trodde att mitt liv skulle se ut idag
så hade jag aldrig ens vågat hoppas
på att det skulle vara som det är nu
för ett år sedan var jag kvar i ett förhållande
som sedan länge var dött
att leva var att andas
inte mycket mer
jag var fången i något slags icke-existerande
och det var så jag trodde att mitt liv skulle vara
att jag liksom skulle vara tvungen att på något sätt nöja mig
finna mig i min tillvaro
men sedan hände det något
jag slog upp från det gamla
och vartifrån jag fick den kraften vet jag inte
men jag minns fortfarande känslan
när jag satt där mitt ute i ingenstans
i ett rum som luktade kräk
i ett förhållande som saknade kärlek
jag minns hur jag satt med telefonen i handen
med tanken:
"om jag ringer mamma nu
så är det slut
då är allt slut
då kan jag aldrig mer gå tillbaka"
och när jag tyckte på "ring"
från den stunden
då jag tog kontroll över mitt liv igen
så har jag börjat leva
sommaren 2007 var sommaren då jag lärde känna mig själv igen
hitta tillbaka
till den jag en gång var
och turerna var många
fram och tillbaka mellan lycka och depression
och allt ledde fram till en höst som ensam men stark
i höstas
så analyserade jag mitt liv igen
vad jag hade då
och då var jag säker
på att det var så allt skulle vara
jag och mina katter
i min älskade tvåa
not too shabby
man kan få det värre än så
men något hände sedan
något jag tänkte väldigt mycket på när jag var 17
som alltid funnits där i bakhuvudet
men som jag nog aldrig tillåtit mig själv att tänka för mycket på
efter en ökad online-aktivitet från en viss göteborgare
så gick jag tillbaka till mina tonårsdrömmar
tänk hur det skulle vara
att vara med någon som förstår mig
som är som jag är
tänk hur fantastiskt det skulle kännas
att dela varje dag
med någon som honom
jag trodde aldrig att jag skulle vara den tjejen
som flörtade med någon annans kille
som satt på kvällen och önskade
att det var mig han skulle drömma om när han somnade
men jossan sa något klokt till mig:
"hur kan det vara fel att visa vad du känner?
det är inte så att du förför honom
du tvingar honom inte till något
du visar bara vem du är
resten är upp till honom"
och efter det uttalandet
så klev jag in i något nytt
och jag har aldrig ångrat en enda sekund
jag har aldrig sett mig själv som tjejen någon älskar
men nu har jag blivit den tjejen
hade någon frågat mig för ett år sedan
hur jag trodde att mitt liv skulle vara idag
så hade jag svarat:
inte så som jag vill
hade någon frågat mig för ett halvår sedan
så hade jag svarat:
ensamt men starkt
hade någon frågat mig
under vilken dag som helst av mitt liv
innan januari 2008
så hade jag sagt:
kärlekslöst
men frågar ni mig nu
så säger jag såhär:
mitt liv är så som jag alltid har drömt om
för första gången ser jag nämligen en framtid
jag ser mitt liv
som något vackert
som något jag älskar att vara del av
att leva är inte bara att andas längre
det är så mycket mer
jag trodde aldrig
att jag skulle längta efter en sambo
men jag längtar
efter honom
jag längtar
efter att få dela resten av mitt liv med honom
jag längtar att få krypa upp bredvid honom varje kväll
och få vakna intill honom varje morgon
jag längtar efter att möta hans blick
så fort jag ser mig omkring
mitt liv nu
är inte som jag tänkt mig
för jag har alltid tänkt
att jag är tjejen som får nöja sig
med vad hon får
och nu
helt plötsligt
så står jag här
som tjejen som har vunnit högsta vinsten
och bara väntar
på att vinsten ska komma hem
mitt liv började med Mattias
för världen har aldrig varit vackrare
än vad den är
när jag upplever den med honom
och dagarna med honom
är dagarna
när jag verkligen lever
plåster
malmö
och efter ett par timmar vid kanalen
fungerar jag igen
men oavsett vad malmö kan göra för mig
in terms of job och sådär
så finns det en sak
som malmö aldrig klarar av att fixa
det finns en smärta
som malmö aldrig kan ta bort
saknaden
efter honom
jag vill ligga där i soffan med honom igen
bara prata
lyssna på musik
mysa lite
jag vill krypa upp i sängen med honom
känna honom intill mig
känna all hans kärlek
så nära
jag vill sitta där på köksgolvet och se honom röra bland grytor och pannor
mitt hjärta hoppar flera extraslag varje gång
den där minen
den där matlagningsminen
det var när jag såg den minen för första gången
som jag visste att jag älskade honom
och älska honom
det kommer jag göra
för alltid
man vet när det är rätt
och jag vet det
med honom
så vet jag det
och den vetskapen
den kärleken
räcker som plåster för miljontals jobbsår
ingenmansland
jag är verkligen inte det
jag vet inte hur man hanterar det
jag vet verkligen inte
hur man gör
det känns bara
som att när jag är här hemma
så lever jag inte
jag befinner mig i något slags ingenmansland
det är inget liv dethär
jag har inget liv här
ensam
jag går omkring i någon slags dimma
famlar runt
och den enda fasta punkten i mitt liv
befinner sig 27,5 mil bort
jag klarar inte av dethär
att gång på gång hitta jobb jag vill ha
hitta jobb jag faktiskt klarar av
som jag faktiskt är kvalificerad till
och gång på gång få ett
"tjänsten är tillsatt av en annan sökande med mer erfarenhet"
hur är det tänkt att jag ska få erfarenhet då,
när det inte finns någon som vill ge mig en chans?
vad har jag för liv här i malmö egentligen?
jag spenderar varenda dag med att söka jobb som jag sedan blir nekad
och varje kväll går jag och lägger mig i en tom säng
och hjärtat brister
för allt jag vill
är att han ska ligga där bredvid mig
jag har min familj i malmö
det är allt
men mitt liv
är med mattias
för just nu
känns det som att han är den som håller mig flytande
och får mig att känna mig älskad
i en värld av avvisanden
jag visste att jag skulle sakna pluggandet
sakna att ha något att göra
jag visste bara inte
att jag skulle sakna det såhär mycket
för jag visste inte
att jag skulle vara såhär ratad
på arbetsmarknaden
usch
jag orkar inte
jag gör verkligen inte det
jag vill börja mitt liv nu
jag vill börja leva
jag vill ha ett jobb att gå till
och en sambo att komma hem till
jag orkar inte leva
i mitt ensamma ingenmansland
vinst
idag
kunde varit dagen
då jag trillade ner för stegen
som jag spenderat så lång tid med att försöka klättra upp för
men idag är det en annan dag
idag
är det istället dagen
då jag fick tillbaka mitt liv igen
det var första gången jag såg honom idag
han gick förbi mig
det var bara han och jag på gatan
och de mörka ögonen jag brukar se i mina mardrömmar
var där igen
men jag vacklade inte
den där gamla rädslan
den fanns inte kvar
han har ingen makt över mig längre
jag är fri
jag har kämpat
men äntligen
så skrämmer han mig inte längre
min gamla plågoande
var inte mer än luft för mig
och när jag när jag passerade honom
så kändes det som en vinst
som att jag hade kontroll över mitt liv
jag är inte längre ett offer
jag är inte längre den där tjejen
som han nästan drev till självmord
and I wonder
kommer mardrömmarna sluta nu
när jag inte längre kände någon rädsla för honom?
det var kanske ett litet steg för människan idag
att gå förbi honom
som om han inte vore annat än luft
och oberörd stega vidare
men det var ett jävligt stort steg för Lena
heaven
för att förtjäna allt det jag har
det är så stort alltihop
hela den här kärlekskarusellen
är så oerhört berusande
jag trodde aldrig att jag skulle vara på den plats jag är i livet
nu
trodde inte riktigt att just jag
skulle vara den
som hittat sitt livs kärlek redan vid 23 års ålder
men nu är det så
nu
har den där sagan som småflickorna drömmer om
inträffat i mitt liv
och det går inte att vara lyckligare
än vad jag är nu
jag har nog aldrig känt mig så otroligt uppskattad förut
och det känns så skönt
så befriande
att känna sig värd någonting
I guess it's the little things he does
that's got me completely hooked
hjärtat slår fortfarande till ett extra slag
lite hårdare
av vetskapen
att han tittar på jobb här
att han skulle vara villig att flytta hit
på grund av plain old me
vad har egentligen jag att erbjuda?
vad har jag som kan kompensera att han lämnar göteborg?
I guess all I have
is me
och jag hoppas
att det räcker
i alla fall en bit på vägen
det är mycket som är i gungning
mycket som händer just nu
med mig
med mitt liv
alling faller på plats på något sätt
och tänk
om det hade kommit ett telefonsamtal om nån vecka
från trelleborg
från det där jobbet
som jag verkligen vill ha
then
I would be in complete heaven
men ja
det är kanske för bra ändå
något måste väl skita sig...
eller?
