Prinsessan Lena

just nu
finns det inget jag hellre vill
än att känna min älskades armar runt mig igen
för kanske kanske
kan det kännas lite bättre då
just nu
känner jag mig bara ensam
och så otroligt vilse

gick bort till min plats vid kanalen igårkväll
det är något magiskt med den platsen
oavsett hur uppriven man är
hur dåligt man mår
så känns det bra där
jag vet inte riktigt hur länge jag låg där i gräset och tittade upp mot himlen
men när jag vaknade till igen
så var det kallt och mörkt
jag funderade en stund på att stanna över natten
för jag visste
att så fort jag gick innanför dörren hemma
så skulle verkligheten komma knackandes igen
och just nu
vet jag inte om verkligheten är den allra bästa
i alla fall inte hela verkligheten
bara delar av den

jag kan inte riktigt släppa oroskänslan

för tillfället längtar jag mer än någonsin tills i morgon
jag vill bara hem till Mattias
vill bara vara med honom
få ha honom nära
och låta lite av smärtan sippra ut ur min kropp
och istället andas in all kärlek som finns i luften när vi är tillsammans

det känns lite som jag lever i en såpbubbla idag
en såpbubbla
som när som helst kan gå mot en tagg
och spricka
gå sönder
för när som helst kan jag bryta ihop
den här oron jag lever med
kommer krypandes när jag minst anar det
är det såhär jag ska ha i en vecka?
or will it stabalize?
all I know
is that I don't wanna be alone