hjärnspöken

det får inte vara så
det får inte hända
I'll do anything
to make it all better

det är inget bra tecken
när veterinären pratar så mycket om det
det är inget bra tecken
när det sista han säger innan han kör iväg
är:
"jag skulle kunna ljuga för dig
men det gör jag inte
prognosen ser verkligen inte bra ut"

men jag vet inte vad jag gör om det är så
jag vet verkligen inte det
hela jag håller på att gå sönder bara av tanken
det får inte bli verklighet
jag är inte redo för det
jag är verkligen inte redo för det

jag är inte färdig med vår gamle man
vi måste få fler år tillsammans
han och jag och mamma
jag klarar mig inte utan honom
inte än
han är min klippa ju
det finns nog ingen som torkat så många tårar som han
jag vet inte ur många gånger jag cyklat ut till stallet
satt mig i hans box
och varit där med honom medan han legat bredvid och ätit sitt hö
jag är inte färdig än
han får inte vara så dålig

att vänta en hel vecka innan man får veta
usch
en hel vecka av hjärnspöken som dansar runt
men när veterinären börjar fråga om livförsäkring
när han börjar prata ingående om sånt
då vet man
han tror inte att han kommer klara sig ur det
det kommer alltså krävas ett mirakel
and the question is
kommer vi få det miraklet?

just nu vill jag inte ens tänka på det
men samtidigt är det allt jag kan tänka på
hur ska jag klara mig
om den dagen kommer snart
då jag inte längre får borra in min näsa vid hans hals
krama honom
och känna hur han lägger sitt huvud mot min axel?
hur ska jag överhuvudtaget överleva
att aldrig se hans bruna stora ögon se tillbaka mot mig
och höra hans hesa gnägg
det kommer inte gå
jag kommer inte klara det
så jag sitter här
och hoppas på ett mirakel
för jag undrar
om även jag kommer överleva utan ett

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0