inte alltid som man tänkt sig
när man ligger hemma en dag och mår dåligt
så hinner man tänka en del
analysera en del
och idag har tankarna gått kring det min älskade sa i helgen
om att allt kanske inte blir helt som man tänkt sig
om att livet kanske helt plötsligt blir annorlunda
jämfört med vad man tidigare trott
hade någon frågat mig för ett år sedan
hur jag trodde att mitt liv skulle se ut idag
så hade jag aldrig ens vågat hoppas
på att det skulle vara som det är nu
för ett år sedan var jag kvar i ett förhållande
som sedan länge var dött
att leva var att andas
inte mycket mer
jag var fången i något slags icke-existerande
och det var så jag trodde att mitt liv skulle vara
att jag liksom skulle vara tvungen att på något sätt nöja mig
finna mig i min tillvaro
men sedan hände det något
jag slog upp från det gamla
och vartifrån jag fick den kraften vet jag inte
men jag minns fortfarande känslan
när jag satt där mitt ute i ingenstans
i ett rum som luktade kräk
i ett förhållande som saknade kärlek
jag minns hur jag satt med telefonen i handen
med tanken:
"om jag ringer mamma nu
så är det slut
då är allt slut
då kan jag aldrig mer gå tillbaka"
och när jag tyckte på "ring"
från den stunden
då jag tog kontroll över mitt liv igen
så har jag börjat leva
sommaren 2007 var sommaren då jag lärde känna mig själv igen
hitta tillbaka
till den jag en gång var
och turerna var många
fram och tillbaka mellan lycka och depression
och allt ledde fram till en höst som ensam men stark
i höstas
så analyserade jag mitt liv igen
vad jag hade då
och då var jag säker
på att det var så allt skulle vara
jag och mina katter
i min älskade tvåa
not too shabby
man kan få det värre än så
men något hände sedan
något jag tänkte väldigt mycket på när jag var 17
som alltid funnits där i bakhuvudet
men som jag nog aldrig tillåtit mig själv att tänka för mycket på
efter en ökad online-aktivitet från en viss göteborgare
så gick jag tillbaka till mina tonårsdrömmar
tänk hur det skulle vara
att vara med någon som förstår mig
som är som jag är
tänk hur fantastiskt det skulle kännas
att dela varje dag
med någon som honom
jag trodde aldrig att jag skulle vara den tjejen
som flörtade med någon annans kille
som satt på kvällen och önskade
att det var mig han skulle drömma om när han somnade
men jossan sa något klokt till mig:
"hur kan det vara fel att visa vad du känner?
det är inte så att du förför honom
du tvingar honom inte till något
du visar bara vem du är
resten är upp till honom"
och efter det uttalandet
så klev jag in i något nytt
och jag har aldrig ångrat en enda sekund
jag har aldrig sett mig själv som tjejen någon älskar
men nu har jag blivit den tjejen
hade någon frågat mig för ett år sedan
hur jag trodde att mitt liv skulle vara idag
så hade jag svarat:
inte så som jag vill
hade någon frågat mig för ett halvår sedan
så hade jag svarat:
ensamt men starkt
hade någon frågat mig
under vilken dag som helst av mitt liv
innan januari 2008
så hade jag sagt:
kärlekslöst
men frågar ni mig nu
så säger jag såhär:
mitt liv är så som jag alltid har drömt om
för första gången ser jag nämligen en framtid
jag ser mitt liv
som något vackert
som något jag älskar att vara del av
att leva är inte bara att andas längre
det är så mycket mer
jag trodde aldrig
att jag skulle längta efter en sambo
men jag längtar
efter honom
jag längtar
efter att få dela resten av mitt liv med honom
jag längtar att få krypa upp bredvid honom varje kväll
och få vakna intill honom varje morgon
jag längtar efter att möta hans blick
så fort jag ser mig omkring
mitt liv nu
är inte som jag tänkt mig
för jag har alltid tänkt
att jag är tjejen som får nöja sig
med vad hon får
och nu
helt plötsligt
så står jag här
som tjejen som har vunnit högsta vinsten
och bara väntar
på att vinsten ska komma hem
mitt liv började med Mattias
för världen har aldrig varit vackrare
än vad den är
när jag upplever den med honom
och dagarna med honom
är dagarna
när jag verkligen lever