sluta häckla mig

om någon frågar mig vem min idol är
mamma
om någon frågar mig vem min hjältinna är
mamma
om någon frågar mig vem jag beundrar mest i hela världen
mamma
om någon frågar mig vem jag alltid kan lita på
i alla lägen
hela tiden
mamma
om någon frågar mig vem jag vänder mig till i svåra tider
mamma
om någon frågar mig vem jag känner mig mest trygg hos
mamma
om någon frågar mig
vem det är
som alltid stöttat mig
alltid stått bakom mig
alltid
till etthundra procent
funnits där för mig
mamma

mamma är min bästa vän
min stöttepelare
mitt antidepressiva piller
hon är så mycket mer för mig
än vad någon annan skulle kunna bli
why you ask?
för att hon
hon älskar mig verkligen

mamma är den som har lärt mig allt jag kan
den människa jag är
den person jag har blivit
har mamma format mig till
hon är den som skrattat med mig när jag skrattat
gråtit med mig när jag gråtit
samtidigt
som hon torkat mina tårar
hon är den som hoppar högst när jag gjort något bra
och den som försvarar mig när folk är emot mig
om jag någon gång skulle tvivla
på mig själv
på världen
på verkligeheten
då finns hon där
att lugnt smeka mig över ryggen
dra fingrarna genom mitt hår
krama mig
och få allting okej igen

mamma är den bästa kvinna jag vet
den bästa vän man kan ha
den ultimata hustrun
men framförallt
så är hon den mamma
som jag beundrar mest
hon har alltid satt sina barns behov före sina egna
jag och mina brödrar
har alltid varit viktigast för henne
och hon skulle försvara oss med sitt liv
i alla lägen
om hon skulle satts i en sådan situation

för mamma
så har det alltid varit mina och mina bröders behov som har räknats
och det hon har behövt själv
har hon lagt åt sidan
för när hon fick oss
så blev hon mycket mer än människa
mycket mer än individ
hon blev förälder
och den rollen har hon fortfarande

det sägs
att ingen är mer osjälvisk
än en mamma
jag säger:
det stämmer i mitt fall
min mamma
har aldrig någonsin tänkt på bara sig själv
hon har tänkt på det bästa för oss barn
för vår familj
för vår lilla enhet
men där ute
i vardagen
så ser jag en annan tendens
jag ser en ny sorts mamma
som jag menar är en sämre mamma
än vad mamma sand är för mig
för peter
för stefan
jag säger inte att det enbart finns sådana sämre mammor
men de finns därute
och de syns
väldigt väl
därför skrev jag en krönika
för att ventliera vad
JAG
PERSONLIGEN
tycker är en sämre variant av en förälder
och för det
så häcklas jag
för det
så hängs jag ut
so why is it, I ask you,
att ni får lov att tycka att jag har fel
att ni får lov
att tycka att jag skulle vara en dålig mamma
att ni får lov att tycka att jag
är hemsk
men jag får inte lov att ifrågasätta era parenting-skills?

det finns inget rätt och fel
när det gäller barnuppfostran
det enda man vet
är att man inte får lov att slå sina barn
och det har jag tack och lov aldrig sett någon göra
resten är bara spekulationer
om vad man själv tycker är rätt
om hur man själv tycker att en mamma ska vara
i min krönika
så skrev jag
att jag tycker att många föräldrar lägger ner för mycket tid på sig själva
och för lite tid på barnen
och jag skrev
att jag tycker att det är tragiskt
jag skrev
att jag tycker att barn behöver mer lugn och ro
än vad dom får i dagens hektiska bebis-aktivitets-värld
det är en åsikt jag har
en åsikt jag har rätt att ha
precis som att andra får lov att ha andra åsikter
men jag tror
att barn mår bra av lugn och ro
för jag vet
att jag alltid har mått bra av lugn och ro
av att mamma har gett oss andrum att utvecklas i
gett oss
frihet
att få vara individer
och på något sätt själv välja hur aktiva vi är

som någon form av semi-vuxen
så kan jag känna att vissa dagar är för stressade
dagar
när man har en massa aktiviteter inbokade
blir ofta mer ansträngande än roliga
för man är igång för mycket
iväg för mycket
och ibland behöver man vara hemma
och ta det lugnt
och om jag käner det
som ändå själv bestämmer över min egen tid
vad känner då de barnen som spenderar mestadels av tiden utanför hemmet?

och vad jag undrar är:
hur kan man säga att jag inte bör få vara del av kyrkan
på grund av mina tankar om barn?
jag vill ge barn och föräldrar mer tid tillsammans
det om något
är väl en kristlig värdering?

så sluta häckla mig
sluta hacka ner på mig
sluta skäll ut mig
för att jag har en åsikt
jag har rätt att ha en åsikt
även om den inte delas av alla
jag har rätt
att tycka på mitt sätt
utan att ni säger
att det är fel av mig
jag är ingen sämre människa
för att jag tycker att barnen förtjänar mer uppmärksamhet
än vad dom får
jag skrev en krönika
en debattartikel
om ett övergripande fenomen
jag pekade inte ut någon
sa inte "du har fel"
sa inte "du är hemsk"
men det ni gör
är personangrepp
vill ni lägga er i debatten
så debattera
för det är inte att uttrycka en annan åsikt
att hoppa på mig som person
I deserve so much better

sambos på försök

jag längtar tillbaka
jag vill tillbaka
till förra veckan
till en veckas tvåsamhet
en veckas kärlek dygnet runt
en vecka
av sambos på försök

det har aldrig känts svårt med mattias
aldrig komplicerat
jag har aldrig behövt anstränga mig
för att vara någon jag inte är
för den jag är
passar så bra in
med den han är
med hans liv
med hela honom
det skrämde mig i början
för jag är inte van vid "enkelt"
jag är inte van
vid att inte behöva slå knut på mig själv
för att kunna tillfredsställa den andres olika behov
i olika situationer
men nu
så räcker det med den jag är
och det är så uppfriskande skönt
att för en gångs skull
känna att man räcker till

att lägga sig vid hans sida
varje kväll
i en vecka
och vakna upp bredvid honom
kunna krypa tätt intill
och bara kramas
lägga näsan mot den lilla gropen mellan hals och axel
och andas in
hans doft
den lyckan
den totala kärleken
är så otroligt stort för mig
och jag älskar varenda sekund
av vår tvåsamhet

jag har aldrig förr känt
att jag passar in så väl
i någon annans liv
och hela den känslan jag har med honom
med att dela hans liv
och i en vecka ha gjort det till vårt
gör att det sprider sig en längtan i min kropp
en pirrande
brinnande lust
som börjar någonstans där tårna kröker sig
och ilar genom hela min kropp
som skriker inuti mig
efter en tid
när vi är sambos
mer än på försök

the one

hur är det tänkt att jag ska kunna åka härifrån på måndag?
hur är det ens möjligt?
ju mer jag är här
desto mer vill jag stanna
ju mer jag får av honom
desto mer vill jag ha

mellan juni och januari
så var jag perfectly fine med att vara själv
jag älskade att bo själv
att bara passa mina egna tider
följa mina helt egna rutiner
inte bry mig om någon annan
än mig själv
jag trodde aldrig att jag skulle vilja bot från det livet
för det kändes
som att det funkade för mig
men nu
nu vill jag bort från det
jag vill bort från att komma hem till en tom lägenhet
jag vill inte sova i en tom säng igen
för vart jag än är
vart jag än kommer hem
vart jag än vaknar
och vart jag än somnar
så vill jag att det ska vara
med honom

ingenting har någonsin känts konstigt med mattias
ingenting har någonsin känts jobbigt
allting känns helt perfekt
och det finns absolut inga tvivel från min sida
det är såhär det ska kännas
såhär det ska vara
I know
he's the one

a womans right to love

morgon:
att vakna bredvid honom
känna hans doft
hans närvaro
hans kropp tätt intill min
den där känslan av absolut trygghet
det finns inget bättre
inte för mig
det finns ingen stund någon dag
då jag mår så bra
som jag gör
när jag vaknar bredvid honom

dag:
jag har hittat min plats i Göteborg
min speciella plats
trappan ovanför konstmuséet
jag satt där en lång stund och bara tittade ut över staden
skrev lite i min anteckningsbok
läste lite
och bara njöt
it's so me
I fit right there
sen gick jag runt till Lemmas låt "anything can happen"
för så känns det för mig just nu
så har det känts ända sen den 9:e januari
att mirakel kan hända
när man minst anar det
även för en själv
och den passade så bra just idag
i ett soligt Göteborg
där tankarna bara var kring kärlek
i en stad där alla verkade vara förälskade
och där de ögon jag mötte tindrade precis som mina
där de också gick och tänkte
på den de älskar

just nu:
nu kommer han snart
och här sitter jag
lyckligare än nånsin förr
med en kärlek större än jag vågat hoppas på
och med ännu ett par nya skor
som jag egentligen inte har råd med
well
a woman's got her right to shoes
är det kärlek så är det
och idag
idag är allting kärlek

kärlekens och lyckans berusning

det kunde verkligen inte ha känts bättre
än vad det gjorde
det kan verkligen inte kännas mer rätt
än vad det gör

efter en helg i malmö
är jag om möjligt ännu mer kär än innan
varje gång jag träffar honom
så byggs kärleken på
varje gång han ser på mig
pirrar det ännu mer inuti mig
varje gång han rör vid mig
så ökar pulsen lite till
hjärtat slår ännu lite hårdare
och den kärlek jag trodde hade nått max på skalan
spränger nya gränser
och når ännu högre höjder

he is a perfect fit
med mig
med min familj
med mina vänner
and I know
I've hit the jackpot

att vakna och känna hans kropp tätt intill min
hans arm runt om mig
hans andetag mot min nacke
om lycka kan beskrivas med en situation
så är det så den beskrivs enligt mig
för så lycklig som jag är med honom
trodde jag inte ens var möjligt
han har på något sätt öppnat en helt ny värld för mig
en värld där kärlek och lycka frodas
och där varje sekund
varje minut
varenda del av varje dag
kantas av ett skimmer som förgyller även de vardagligaste av ting

att släppa iväg honom på tåget igår
gjorde lika ont
som att själv vara den som går på
dagarna utan honom
är liksom mer som en transportsträcka
till nästa gång jag får lov att leva igen

sen jag kom hem igår
och låg ensam i den säng
där vi legat båda två bara några timmar tidigare
så tänkte jag en del på själva grejen med "den rätte"
som tjej och därmed hopplös romantiker
så har jag alltid hoppats på att det finns en sådan person
för alla
men ju fler år som gått förbi
ju fler killar jag träffat
ju fler förhållanden jag sett mina vänner ha
desto mindre har jag trott på hela grejen
drömmen om "den rätte"
förvandlades till drömmen om "den rätte för stunden"
men nu
nu har något hänt
det där anti-romantiska tvåtusentals-locket som legat över romantiken
har plötsligt lyfts upp
och drömmen om den rätte
har förvandlats till en vetskap om att han finns
för mig finns den rätte
den som är den ende för mig
och honom träffade jag den 9:e januari
och jag har nog aldrig varit mer säker på något
än vad jag är
på att mattias är den jag vill vara med
forever

det räcker med att jag ser honom
så skälver hela min kropp
av kärlekens och lyckans berusning

Ingenspeciellstansköping

den är påbörjad nu
min bok
mitt mästerverk?
och kanske en dag i framtiden
kommer världen att få veta lite mer
om en liten plats
kallad
Ingenspeciellstansköping

would he recognize me now?

lugnet har intagit min kropp nu
ett sånt magiskt lugn
som bara infinner sig efter att man varit på Gregers
känslan som intar min kropp där
och som sedan förföljer mig
fyller varenda del av mig
och allt jag andas
allt jag är
är den magin som finns där
om en människa kan vara en plats
så är jag Gregers
och Gregers är jag
bortstötta från många
lite nötta i kanten
men ack så charmiga
och fyllda med överrasskningar

det slog mig för en stund sedan
så annorlunda mitt liv är nu
så mycket bättre mitt liv är nu
på alla nivåer
jag behöver inte längre gömma mig
inte längre fly
jag kan leva mitt liv
i alla lägen
och inte kompromissa med den jag är
jag får lov att vara mig själv
oavsett med vem jag är
oavsett vart jag är
och jag behöver inte längre tränga undan den jag egentligen är

jag har kontroll över mitt liv igen
för första gången
sen jag var 15 år gammal

sara och jag hade den diskussionen för ett tag sedan
hur mycket vi egentligen har förändrats
utan att ändra på dem vi är
när vi träffades
hon och jag
som två små nördar på högstadiet med tandställning och fula kläder
så var vi lyckligare
och kände oss finare
än vad vi gjorde när allt det där försvann
dom tog något från oss
dom som sedan plågade oss
och jag undrar
om vi följts åt
på samma skola
hade något av det som hände då hänt?
när vi är tillsammans hon och jag
så finns det ingen som kan skada oss
ingen som kan såra oss
and I wonder
var det svagheten vi kände utan varandra
som gjorde att vi var sådana tacksamma offer?

men inget mer hora nu
inga fler knivar mot halsen
ingen som står och väntar runt hörnet längre
ingen som spottar på en längre
och inga fler förhållanden
där det egna jaget trängs undan
it's time for change
and the change has arrived
för första gången
sen den där magiska sommaren när jag var 15
så har jag kontroll över mitt liv
och jag får blomstra igen

jag kommer nog alltid att undra
hur dom kunde komma åt mig så som dom gjorde
hur skadan kunde bli så stor
och jag kommer alltid att undra
hur jag har gått från förhållande till förhållande
där jag bara tillåtits att vara en skuggfigur
men no more
inte nu
nu har jag det liv som jag alltid har drömt om
det liv jag har fantiserat om
sen jag var en liten flicka med sju midsommarblommor under kudden
mitt liv är mitt nu
och den jag delar det med
tillåter mig att vara den jag är
och älskar mig för just det

jag kan nog inte riktigt greppa den lyckan som helt plöstligt slängts in i mitt liv
och det har funnits stunder
många stunder
då jag har haft svårt att förstå
vad jag har gjort
för att förtjäna någon så underbar som mattias
men jag tänker inte ifrågasätta det längre
jag tänker bara tacka livet och ta emot
finally I catch a break

det här är mitt liv som jag vill ha det
med den kärleken jag faktiskt förtjänar
jag är inte den som dom försökte få mig till
och det är väl först  på senaste tiden jag har börjat förstå det
jag undrar vad doktor ragnar skulle ha sagt
om han hade sett mig nu
han mötte den tjej som en gång var jag
som aldrig såg någon i ögonen
som alltid bara tittade ner i marken
och gömde alla tårarna bakom sitt långa svarta hår
jag undrar vad han skulle sagt om han sett mig idag
när jag lyser av kärlek
och ler igen
and I wonder
would he recognize me now?

resfeber och kärlek

... and I can't help but feeling a little sad

det skrämmer mig lite
hur svårt det är
att säga hejdå
hur svårt det är att se honom gå
hur ont det gör
att inte vara med honom
när dörren stängdes igår
och jag insåg
att det är två veckor till nästa gång
så gick jag sönder
en del av mig lämnades där i Göteborg hos honom
och jag kommer inte att vara hel igen
förrän han är hos mig
utan honom
är jag på något sätt en halv människa
för den där kompletta lyckan jag känner när jag är med honom
är inte lika stor
när jag är själv
och mitt hjärta stannar hos honom
varenda gång
när jag åker

detta är nog första året
när jag inte har haft nedräkning inför teneriffa
när jag inte gått och längtat efter att åka
detta är nog första gången jag packar min väska
med ett tungt hjärta

visst ska det bli kul
visst ska det bli skönt
men han fattas mig så otroligt mycket redan
hur kommer det då inte kännas
när jag är i ett annat land
och det finns flera hav och land emellan oss?
och jag ser det framför mig redan nu
mamma - pappa
peter - lotta (och deras barn)
stefan - josefine
och jag
femte hjulet någon?
varje morgon
varje dag
varje kväll
kommer de att gå älskande hand i hand
och jag unnar dem det
av hela mitt hjärta
men hur mycket mer tom kommer inte min hand att kännas då?
hur mycket mer tom kommer inte sängplatsen bredvid mig att kännas?
hur mycket mer kommer jag inte att sakna honom
när jag varenda sekund påminns
om att jag är den enda som är ensam?

förut har jag alltid sett distansförhållande som något positivt
det kan liksom inte ske samma misstag i ett sådant läge
som skedde mellan mig och martin
--> att allt gick för fort
men nu ser jag problemen
med att ha den man älskar
så långt bort
jag vill vara med mattias varenda sekund
jag vill somna bredvid honom varje kväll
och vakna upp bredvid honom varje morgon
och där emellan
är han allt jag vill ha
två veckor själv...
hur ska det ens kunna vara möjligt?

de känslorna jag har inuti mig nu
är känslor jag aldrig trodde att jag skulle ha
den kärlek jag känner för honom
och den kärlek jag känner att jag får tillbaka
är något jag trodde jag skulle bli berövad på i mitt liv
jag trodde inte
att någon kunde älska mig
inte så
men han gör det
och den känslan
är det vackraste jag har varit med om

i morgonbitti åker jag
och på söndag kväll nästa vecka kommer jag hem
och ja
det blir säkert bra
men mitt hjärta värker något otroligt
av att jag är så långt ifrån min älskade herr strand
och den enda tanke som håller mig flytande
är att en dag
en gång
så ska vi inte behöva åka ifrån varandra
utan varje dag
ska vara vår


sökaren

and I can't help but wonder
what is it
that you've done with me?

det är på något sätt
som att jag har hittat tillbaka till mig själv igen
som att jag ännu en gång
passar in i den jag är
efter flera år av utanförskap

jag kommer ihåg när jag träffade miguel första gången
jag var en människa i total kaos
allting föll isär
rann genom mina fingrar
och jag vågade aldrig släppa in honom helt i mitt liv
för jag var rädd
att de där sista spillrorna av mig själv
skulle försvinna
och det var rädsla
som gjorde att jag stötte bort min vän

sen träffade jag martin
och jag tror
att anledningen till att jag kom så nära honom
var att jag visste
att hur nära vi än kom
så skulle vi aldrig kunna komma så nära
så det skrämdes
för även om jag älskade honom
(och jag tror han älskade mig)
så var vi olika
på ett sätt
som gjorde att vi aldrig fullt ut förstod varandra
och då
som jag var då
var det tryggt att känna
att han inte skulle kunna komma in i mitt innersta
för på så sätt
skulle jag inte kunna förstöras igen

när jag var yngre
sådär 14-15
så trodde jag på den där eviga kärleken
när jag först träffade pär
jag var 16 då
så trodde jag också på den
sedan hände det för mycket
med kärleken
speciellt när christian kom och förstörde
och alla turer med pär genom åren
och det hände för mycket på latinskolan
alla hemska orden
alla gånger de spottade på mig
alla gånger jag kallades de värsta av saker
det bröt sönder mig
splittrade mig
och jag började tro på dem
tro på deras ord
tro
på att jag var
den de sa att jag var
och där

började jag förlora mig själv

i flera år nu
har jag varit en skugga av den jag en gång var
men inte nu längre

för första gången i ett förhållande
så känner jag att jag är värd någonting
jag känner
att jag verkligen betyder något
och den känslan
är helt obetalbar

vad mattias har gett mig
är tron på kärleken
tron på mig själv
tillbaka igen
han har på något sätt lett mig tillbaka till mig själv
till den person jag egentligen är
och den där skuggfiguren som varit jag
är borta nu

när han säger att han älskar mig
så tror jag på honom
jag ser det i hans ögon
på sättet de strålar
glittrar
när han ser på mig
jag hör det i hans stämma
när orden som kommer ur hans mun lindas i värme
jag känner det i hans beröring
som säger mig
att jag är det finaste han vet
jag tvivlar inte på honom
jag vet
att han är ärlig mot mig
och att jag vågar lita på honom
och utelämna mig själv så totalt
är något nytt för mig
och något så otroligt stort

det där om kärlek
har alltid varit en dröm för mig
något jag sett som hänt andra
men nu
är det verklighet även i mitt liv

vi fick en uppgift en gång i skolan
att skriva en dikt
som talade om
precis vad vi kände
just då
såhär skrev jag:

Ensam sitter jag med sorgen i hjärtat

känner alla sorgespår

känner den hemska smärtan

och depressionen som bara kommer och går


Jag kan sitta omgiven av andra

men ingen ser sorgen i hjärtat

den som ligger där och biter

just där där andras ord har smärtat


Jag undrar om alla andra har det såhär

om detta kanske är något för oss unga

om sorg, ångest och depression

är något som våra hjärtan ska betunga


Jag undrar om våra föräldrar hade samma sak

om de också vandrat i ovisshet var dag

om det också gråtit över inre sår

jag undrar om detta är den unge sökarens lag

jag sökte efter sanningen då
efter något större
något som på ett sätt gav livet mening
och jag har hittat det nu
för när jag fann dig
så fann jag mig själv
och det liv jag vill ha

den unge sökaren som en gång var jag
har hittat sin väg i livet
och den leder rakt fram
till honom
till min älskade mattias


lite info

well
jag får en miljon kedjemail
med samma frågeformulär
det bär mig emot att svara på kedjemail
jag hatar dom
jag vill bannlysa dom
det är bara drygt och märkligt
men för er som vill veta
som har kollat mailen var tredje sekund för att ni är nyfikna på mina svar
here is the shit:

1. VAD HETER DU?   
Lena Margareta Sand

2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Jag äro byxlös, har ett par röda trosor

3.VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU

Just nu som i just nu? The Wallflowers skiva "Red letter days"... sjukt bra!

4.VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?
  
Knutpub is the shit  

5. VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
  
Lunch hos Lotta, nån laxpasta som var tokigt god

6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?
   
En såndär perfekt vinterdag, solig och härlig 

7. DEN SISTA PERSONEN DU TALAT I TELEFONEN MED?

Mamma, hon var lite ledsen, hennes musikalälskling var sjuk

8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET
   
Lägger märke till eller lägger märke till? Som i attraktion så är det händerna

9. GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG?

Har fått det av tokigt många, men nu senast av Camilla och hon är en sötnos hon

10. HUR MÅR DU IDAG?

Trött och lite ont i magen... och i total saknad efter Mattias! Jag äro halv utan honom

11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
   
kall - vatten (helt oslagbart), varm - vaniljlatte/te

12. FAVORIT ALKOHOLBASERAD DRYCK  
det är alkohol, efter ett tag blir allting gott! Men ja, jag är ju en vin-tjej

13. FAVORITSPORT?
  
Sport suger

14. HÅRFÄRG?

Varierande

15. ÖGONFÄRG?

Blå

16. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?
   
Typ som 'kärlek eller sex?' Det behövs både och för att min jord ska snurra

17. SYSKON Å DERAS ÅLDER?
    
Peter 28, Stefan 19  

18. FAVORITMÅNAD?
  
Maj eller Augusti, månaderna som liksom ramar in sommaren

19. SENASTE FILMEN DU SÅG?

Saras film om romersk matlagning

21. FAVORITDAG PÅ VECKAN?

Ehm, what?! En... typ... söndag kanske?

22.FAVORITHOBBY
   
beror väl på vilket humör jag är på, men Gregers-runda funkar alltid

23.ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?

Jag bjöd in mig själv och åkte upp 27,56 mil till Mattias, så blyg? Nope

24. FAVORITLÅT(ar)?
  
Går inte att välja, men Kom igen Lena är ändå min theme-music

25. SOMMAR ELLER VINTER
   
Sommar, lätt

26. KRAMAR ELLER KYSSAR?
   
Men herregud! Både och för helvete

29. VILL DU ATT DINA VÄNNER SKA SVARA?
   
Hur skulle dom kunna? I sina bloggar kanske? Sure

30. VEM ÄR DET STÖRST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?

Hmmm... sockerbocken? Ingen aning

31. VEM ÄR DET MINST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?

Orka bry sig, seriöst

32. HUR BOR DU?
     
I min underbara tvåa med mina kisar

33. VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER?
Ehm, allt? Just nu är det nån kriminalare som heter Lekrummet, och min Göteborgsbok är Johnny Cash's självbiografi

34. HUR SER DIN MUSMATTA UT?
PORR-FRÅGA! (seriöst alltså, suck suck) ;-) Men jaja, den som ligger på skrivbordet är Nalle Puh

35. FAVORITSPEL?

Othello

36. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?

Nej,det är mest bara konstigt

37. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
  
Jag har väl ingen aning... Har människan som gjort dom här frågorna för mycket fritid? 
 
38. ÄR DU ROMANTISK   
I think so

39. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG? 
För första gången i mitt liv kan jag verkligen säga JAAAAAAA
 
40. VILKA HAR DU SÄNT DETTA MAIL TILL?  
Ingen, kedjemail är dryga

41. VAD SKA DU GÖRA IMORGON?
   
Åka till skogen i Tåssjö med konfirmanderna

42. VAD ÄR KLOCKAN JUST NU?

16.18

annorlunda

tanken slog mig igår
hur otroligt annorlunda mitt liv är just nu
jämfört med vad det var förra året vid denhär tiden

satte datorn på random när jag skulle somna
och då kom den
låten som snurrade sig galen just vid denhär tiden
förra året
"the pieces don't fit anymore"
precis så var det
och det hugger fortfarande till i mig när jag minns
hur svårt allting var

förra året på teneriffa
så låg jag i en solstol
med den låten på repeat i hörlurarna
hela veckan
och bara tänkte
funderade
är det verkligen såhär jag vill ha det?
och jag minns en av kvällarna
när jag var tvungen att gå iväg
för tårarna svämmade över inom mig
och mamma kom efter
"Lena, du är ju inte lycklig
jag ser på dig att du inte är lycklig
varför fortsätter du såhär?"

jag antar att jag levde på hoppet då
att det skulle bli bra igen
men lycklig
I wasn't
far from it
the pieces didn't fit anymore

men nu
så annorlunda allting är nu
pappa sa det när jag var där hemma i torsdags
"Det är så underbart att se dig såhär lycklig Lena
för en gångs skull
så ser jag att du verkligen strålar av lycka
jag sa det till mamma när vi var på slagthuset allihop
när du precis hade varit hos mattias igen
att för en gångs skull
så är du lycklig
och vi är så glada för det
vi är så glada för din skull att du hittat någon som får dig att må såhär bra"

ja för en gångs skull
så är jag lycklig med någon
verkligen lycklig
och jag känner mig inte orolig
jag tvivlar inte på hans kärlek
tvivlar inte på mig själv
och antagligen är det därför jag strålar
för att alla tvivel är borta
det här är rätt
han och jag
det är rätt
och årets låt på teneriffa
blir en helt annan

det där om barn

ibland förstår jag verkligen inte hur folk tänker
för ibland är folk dumma i huvudet

är klar med jag går bara ut en stund nu
den har tagit tid att läsa
mest för att den väckt så otroligt mycket tankar hos mig
tankar som sedan fått ännu mer bränsle
när jag träffat människor
som tagit upp samma ämne
som boken gör
---> det där med barn

de som känner mig vet att jag vill ha barn
jag älskar barn
hela känslan med barn
och allt vad barn innebär
men jag vill inte ha barn
om själva graviditeten skulle komma på bekostnad av äkta kärlek

jag har tänkt väldigt mycket sen sara berättade för mig om alex
att han skulle göra slut med sin drömkvinna
om det visade sig att hon inte vill ha barn
för honom kommer alltså barn före kärlek
är det bara jag som ser det felaktiga i det?
ska inte barn vara något som kommer utav kärlek?
ska inte barn vara det sista stora steget man tar med sin älskade?
ännu en sak
som sammanbinder två älskande
i kärlekens band?
jag skulle aldrig kunna vända ryggen åt kärlek
för att skaffa barn i en medioker medelsvensson tillvaro
jag skulle aldrig kunna leva med mig själv
om jag hade lämnat den jag verkligen älskar
för att få barn med någon jag bara tycker om
glömmer man då någonsin den kärleken man hade?
blir det inte snarare så
att det slutar med att man hatar sina barn
för det var dem som gjorde att man förlorade den man älskade?

om man tvingas välja mellan glödhet passionerad kärlek
och barn
så kommer jag alltid att välja kärleken
och jag undrar hur alex tänker
när han skulle välja bort det
för
om man ska ha barn
så vill man föda barn in i en kärleksfull tillvaro
man vill vara ett starkt föräldrateam
med äkta kärlek
som klarar allt tillsammans
man vill inte vara som ett slags föräldraskapets jobbarkompisar

och om man läser jag går bara ut en stund
så blir det hela ännu mer skrämmande
bokens huvudperson knullar runt med andra
för att öka chansen att bli gravid
WHAT?!
det är så mycket fel med det
att man knappt ens vet vart man ska börja
- det är aldrig okej att vara otrogen
aldrig
speciellt inte med en sugig anledning som den
- om man känner frestelsen av att ligga med andra
är man verkligen kär i den man är tillsammans med då?
jag förstår att man kan tycka att andra ser bra ut
men om man älskar någon
så vill man aldrig ligga med andra
- pappa till barnet?
vilken pappa?
5 pappor?
TA DIG SAMMAN KVINNA

kan en graviditet betyda så mycket
att man är villig att riskera allt annat?
vad är man egentligen för slags människa då?

och jag kan inte riktigt skaka gårdagens möte ur kroppen
en gammal skolkompis
23 år gammal tjej
gift sen i somras
och höggravid nu
jag är inte en sån som vill döma andra
men jag kan bara säga
nejnej
inte för mig
jag vill ha ut mer av livet först
jag vill se mer
uppleva mer
innan det är dags
det finns så mycket där ute i världen att ta del av
så vad är brådskan att låsa sig?
23 år
precis klar med skolan
från en instans
till en annan
från skola
till familj
and I wonder
när kommer friheten för henne?
för när man skaffar barn
så är det dem som ska vara prio ett
dem som ska gå före ens egna viljor
är man verkligen redo för det
när man är 23 år gammal?
inte jag i alla fall

vill man inte växa samman mer med sin älskade
och verkligen vara pojkvän-flickvän
sambos
gifta
allt sånt
och verkligen rå om varandra
innan man ska rå om en ny?

I just don't get it
jag vill också ha barn
men inte så som alla andra
inte så hysteriskt
inte så på ett löpande band
och verkligen inte
på bekostnaden av kärlek

min kärlek

aldrig har jag varit lyckligare än vad jag är just nu
när jag har honom i mitt liv
när jag känner hans kärlek
när jag vet
att det är han och jag
och aldrig har jag varit olyckligare än vad jag är just nu
när jag sitter här
i en tom lägenhet i malmö
utan några spår av honom

sedan den 9:e januari har jag varit fast
från första gången jag kom innanför hans dörr så visste jag
honom vill jag ha
honom vill jag vara med
för alltid
och nu
när jag kom upp där igen
när jag såg honom på perrongen
och fick känna hans närhet ännu en gång
så visste jag
att honom kommer jag att älska
för resten av mitt liv

det föll stilla tårar i hans säng i morse
jag ville inte ge efter för dom
ville inte att det sista han skulle se var en rödgråten Lena
men det föll stilla tårar
när jag borrade in min näsa för sista gången idag vid hans hals
och kände hans lukt
och när jag satte mig på spårvagnen därifrån
så rann det fler tårar
tårar som när jag kom till stationen hade blivit en ström
och nu när jag sitter här
så faller de ner framför mig
och blöter ner tangenterna
gör min blick alldeles dimmig
och mina kinder våta
tårar som faller för att jag saknar honom
som faller för att klumpen i bröstet trycker på
och för att jag sitter här 27,56 mil ifrån honom
när allt jag vill
är att ha honom nära

jag har sagt "jag älskar dig" till en annan kille förut
och jag älskade honom
på ett sätt
men inte såhär
inte så som jag älskar mattias
den kärlek jag känner nu
bor i varenda del av mitt väsen
intar varenda del av min kropp
av min själ
den finns i varje andetag
i varje tanke
i varje handling

jag har alltid känt det
som att jag inte riktigt har passat in i mitt liv förut
som att jag på något sätt har varit en bifigur
som att jag inte riktigt har passat in i min kropp
men med honom
passar jag in i mig själv
passar jag in i verkligheten
i mitt liv
jag känner mig inte som den där outsidern
jag har en plats
ett syfte
en mening
det liv som förut gick mig förbi
som bara rann genom mina fingrar
har jag nu kontroll över
har jag nu en plats i
och det är allt tack vare honom

jag behöver inte spela något spel när jag är med honom
jag behöver inte låtsas att jag är någon som jag inte är
jag kan vara mig själv
och bli accepterad
bli älskad
för den jag är
och det är en känsla jag aldrig har haft med någon annan förut
bara med min familj
och med mina närmaste vänner
aldrig med en kille
inte såhär

jag står där framför honom
naken
med alla mina fel och brister
och han älskar mig ändå
han ifrågasätter mig inte
han finns där
på riktigt
och det är något jag bara trodde jag kunde drömma om
men nu
har den drömmen slått in

det är fortfarande svårt att smälta
att när han ser på mig
så ser han verkligen på mig
han ser rakt in i mina ögon
och det känns
som att han ser rakt in i min själ

när jag satt där på golvet i hans kök igår
med hans tröja på mig
och han stod där och lagade mat
med sitt vanliga förvirrade uttryck
så sköljde en våg av kärlek över mig
en våg av känslor så stor
så överväldigande
och så fantastisk
som jag aldrig har varit med om förut
honom vill jag vara med
alltid
honom kommer jag att älska
tills den dag jag dör

aldrig har jag träffat någon som är som han är
och som får mig att känna det han får mig att känna
varje gång han ser på mig
så smälter jag
varje gång han rör vid mig
så går det stötar genom hela min kropp
varje gång jag känner hans andetag mot min kropp
så skälver jag inuti
av lust
av kärlek
av ömhet

mattias
jag har varit din sedan den stunden den 9:e när jag klev innanför din dörr
du fick mig då
du har haft mig sedan dess
och du kommer alltid att ha mig
för jag vill aldrig vara någon annans
jag älskar dig

my beloved

dagens kommentar:
"170?!?!?! Lena, jag är så JÄVLA stolt över dig!"
seriöst
man måste älska den kvinnan
min underbara cissi
som om längd skulle ha något med saken att göra
när det handlar om kärlek


när allting faller på plats

jag vet inte riktigt hur allt detta ska få plats inuti mig
allt det jag känner nu
det bubblar omkring inuti
och lämnar min ömsom glad
omsöm ledsen
rädd
lycklig
förväntansfull
så otroligt mycket
och inuti mitt bröst
är det som en känslomässig explosion

det var sista skoldagen idag
efter 23 år ska jag plötsligt ut i den riktiga världen
ut i det riktiga livet
och det skämmer mig så oerhört
för det är inte förrän nu som risken att misslyckas verkligen ligger framför mig
det är nu allt kan gå åt helvete
när man pluggar
så går man runt i en relativt skyddad verklighet
och nu
om ungefär en vecka när jag kan få ut min examen
så står jag här utan krockkuddar
och frågan är:
är jag redo för de törner som verkligheten kan slänga min väg?

så jag är förväntansfull
men rädd
jag är glad
men lite ledsen

samtidigt känns det dock som att mitt liv för en gångs skull håller på att stabiliseras
jag börjar få fasta punkter att stå på
jag kommer helt plötsligt att ha en examen
en bedrift
något som jag faktiskt har presterat
och det med bravur
man kan inte annat än att känna sig lite stolt
och sedan är det ju den där nya utvecklingen i mitt liv
den där känslan som genomborrar mig
av att verkligen betyda något för någon
och för en gångs skull
så känner jag mig faktiskt älskad

den oron jag kände i tisdags kväll
och i onsdags morse förra veckan
var helt i onödan
den oro jag känt de senaste veckorna
av att jag kanske inte räcker till
är nu bortblåst
och allting började när jag såg honom där innanför dörren
och när jag äntligen
fick krama honom
jag kunde inte ens drömma om att det skulle kännas som det gjorde
jag hade inte vågat hoppas att det skulle bli som det blev
men dagarna mellan onsdag och måndag
var några av de allra vackraste i mitt liv

han får mig att känna saker jag aldrig känt förut
varken för mig själv eller för någon annan
han får mig att känna mig värd någonting
och de känslor jag har för honom
är så överväldigande och påfallande starka
att det känns som ett brusande niagarafall inom mig

när han kramade mig
fastnade jag för honom
när han smekte min kropp
blev jag ett med honom
och kyssarna han ger mig
gör mig säker på
att han är den ende för mig

han är som jag
samtidigt som han kompletterar mig
och den känslan jag får inombords när jag är med honom
har jag aldrig känt förut
det är på något sätt
som att komma hem
att hitta den fristad
där allting faller på plats
det han gör med mig
är det vackraste jag har varit med om

att för en gångs skull få vara med någon
som inte behöver sätta på tv:n för att vara med mig
utan vill prata med mig
vara med mig
är underbart
och de kvällarna vi haft tillsammans
har varit de mest ljuvliga kvällarna jag har varit med om
och jag har aldrig känt mig mer till rätta i mitt liv
än vad jag gör med honom

saknaden jag känner efter honom nu när jag sitter här i malmö
är så påträngande stor och hemsk
och när jag åkte från honom igår
ville jag bara gråta
men samtidigt så vet jag
att det är när det känns såhär
som det är rätt
för när man saknar någon så som jag saknar honom
det är då man älskar

när han sa det till mig första gången då i telefon
då trodde jag inte på honom
jag trodde inte
att han kunde älska mig
men när han frågade mig i lördags
när vi låg där i soffan
om jag trodde på honom nu
så svarade jag ja
nu tror jag på honom
nu känner jag det
nu vet jag
att det är på riktigt
att det är lika mycket verklighet
som att jag älskar honom

jag kände det först i lördags
när jag såg honom där bredvid rosorna
i skenet av stearinljusen
kär i honom har jag varit länge
men då kände jag
att jag älskar honom
älskar den person han är
hela den varelse som är mattias
med allt vad det innebär
hans lugnande och helande röst
hans underbara smekningar
hans personlighet som lyser upp även den gråaste dag
hans ögon
hans mun
hans händer
hans sätt att se på mig
och verkligen se mig
jag älskar den känslan han skapar inuti mig
och jag älskar att verkligen få vara hans

sedan den dagen då för åtta år sedan när han kom in i mitt liv
så har han alltid varit en av dem som betyder mest för mig
han har varit den
som har plockat ihop bitarna av mig
och som alltid förstått mig
och nu
sedan de fem dagarna jag har varit hos honom
så betyder han bara ännu mer
och den rollen han spelar i mitt liv
är så oerhört stor
han är på något sätt allt jag någonsin älskat
i en enda person
och det är så mycket morfar i honom
att det nästan är skrämmande
morfar är den ende som fått mig att känna mig riktigt trygg
och det är samma sak med mattias
och ibland
så slås jag av tanken
hur lika de är
till sättet

genom mattias ökade roll i mitt liv har jag inte bara fått en älskade
jag har även fått tillbaka flera av de känslor som varit borta från mitt liv sedan morfar dog
känslor av egenvärde
av lycka
trygghet
kärlek
morfar var min hjälte då
och mattias är det nu

i morgon

jag skakar
på riktigt
hela kroppen darrar
skälver
och inuti mitt bröst slår mitt hjärta hårt och fort som aldrig förr

hur kommer det kännas?
hur kommer det gå?
vad kommer han att tänka,
att tycka,
om mig?
jag är inte bra på sånt här
jag är inte en sån som man tycker om direkt
jag är inte en sån
som speciellt många tycker om över huvud taget
och rädslan inför att han ska bli besviken
gör att hela jag darrar

han betyder så mycket för mig
och har gjort det så länge nu
och jag är rädd
att jag ska förstöra allt
genom att bara vara mig själv
jag är rädd
att jag inte ska vara så spännande längre
när jag står där i strålkastarljuset
med alla mina fel

jag är så van att höra
hur ful jag är
och jag antar att jag är rädd för att han också ska tycka det
när han ser mig på riktigt
och inte genom en kameralins

men samtidigt längtar jag
jag längtar så att det pirrar i hela kroppen
efter att äntligen få vara med honom
så samtidigt som rädslan och nervositeten gör intrång min kropp
så kommer lyckan för en hund som mig
för drömmarna om honom är så många
och att få leva i en sådan dröm
i fem dagar
är det vackraste för mig

i morgon vid den här tiden
så är jag hos honom
och samtidigt som jag är rädd
och samtidigt som jag skakar av nervositet
så ler jag som aldrig förr
för det är ju han
det är ju hos honom jag ska vara
äntligen

I guess that I just want him to like me
the way that I like him

oh no, it is snöing

det snöar och är minusgrader i malmö
är det bara jag som ser det suguiga i det?
jag menar hallå
man bor ju ändå i södra sverige

snö och jag har aldrig riktigt varit tajta
och jag funderade på det idag
varför det egentligen är så
well
två anledningar:

1.
med undantag för en gång den 27:e december med ett paraply
så har snö alltid inneburit något negativt för mig
det snöade den där hemska dagen på latin
det snöade den där dagen när jag var 16 och allt föll isär
det snöade den dagen när jag fick reda på att farfar hade cancer
det snöade dagen när sara åkte till england
det snöade den där första gången när martin svek mig
och det snöade den första julen utan morfar

2.
snö är kallt
och Lena är gjord för värme
jag är gjord för soliga dagar i parken
att ligga där på en filt
med riktigt bra litteraur
jag är gjort för nattpicknick på stranden en het sommarnatt
jag är alldeles för dålig på att vara kall
jag vet inte hur man är det på ett bra sätt

promenader i ett stilla regn kan jag tycka om
för regnet kommer alltid när något håller på att förändras i mitt liv
men snö?
no thanks
det är alldeles för mycket varning för ras

kan vi inte allihop bara göra en gemensam insats
och gå ut på stan och värma upp snön med hårfönar
så att den försvinner?
och sedan dansar vi soldans hela natten lång

om en vecka

om en vecka får jag se dig
krama dig
känna dina armar runt mig
känna din kropp tätt intill min

om en vecka får jag känna dina andetag mot min hud
känna lukten av dig precis bredvid
känns känslan
av att ha dig nära

om en vecka
ungefär vid den här tiden
så kommer jag att genomgå en känslomässig explosion
efter alla dessa år
så får jag äntligen leva ut allt det jag drömt om

jag får kyssa de läppar som alltid får mig att le
som fått mig att skratta genom gråten
de läppar som förmedlat saker som ingen annan sagt till mig

han betyder mer för mig än någon annan
och har alltid gjort
han har alltid förstått mig
verkligen förstått mig
och jag minns för flera år sedan saker han sa till mig
som fick mig att orka med vardagen
jag minns efter en svart dagbok jag skrev
när jag satt i mitt rum
och kände hur livet bara rann genom fingrarna på mig
då var det han
som lyfte upp mig igen
som skickade ett mail
och torkade mina tårar med sina ord

jag minns 18åriga Lena
som satt på brygga 11 med Sara och drömde om livet
drömde hur hon ville ha det
jag minns att Sara frågade mig
"hur är din drömman egentligen?"
och jag svarade
"han ser ut som spat
han beter sig som spat
han pratar som spat
och han får mig att känna så som spat gör"
då kunde jag aldrig drömma
om att jag en dag skulle träffa honom
då var han ouppnåelig för mig
det har han alltid varit
han har varit den där drömmen
som man aldrig tror ska slå in
men som är så härlig att ha i åtanke
och idag
om en vecka
så får jag prova på att leva i den där drömmen

Lena - the årskrönika

är det nu man ska skriva vad man har åstadkommit?
är det nu det är meningen att man ska säga: "jag lyckades"?
well
I did it
jag står här inför ett nyårsskifte alldeles naken
för en gångs skull
jag står här
som ett oskrivet blad
som en obläddrad bok
jag står här
som i en vit skrud
i väntan
på något nytt

jag har tagit mitt liv tillbaka
ett liv som inte varit mitt på så länge
jag står här idag
inför skiftet 2007/2008
som Lena
inte som en dålig kopia av mig själv
utan som den jag faktiskt är
jag står här
med kontroll över mitt liv
jag står här
levande

jag har levt i en tjock dimma de senaste åren
men nu
har jag hittat ut
allting började i slutet av maj
när jag gick från att vara Lena&Martin
till att vara Lena
till att vara mig själv
till att vara min egen
och hur svårt det än var
och hur ont det än gjorde
så gav det mig något
det gav mig mitt liv tillbaka
gav mig mig själv tillbaka

jag säger inte att martin tog mitt liv ifrån mig
vad jag säger är
att med honom
så var jag aldrig helt mig själv
jag var aldrig min egen
jag var del av en slags enhet
och bit för bit försvann jag själv
och till sist
så kunde jag inte ens se skuggan av den jag en gång var
men jag har fått mig själv tillbaka
efter en fruktansvärd sommar
med alldeles för många tårar
och alldeles för många sömnlösa nätter
så förstod jag
jag förstod vad jag gjort för fel i mitt liv
jag förstod de vägar jag valt
som var fel för mig själv
genom flera nätters rannsakan
kunde jag till sist se på mig själv utifrån
och nu vet jag
vad jag är värd
vad jag vill ha
vad jag behöver
och jag vet
att jag aldrig ska må
som jag mådde då
aldrig igen

mitt nyårslöfte inför 2008:
jag ska aldrig tvivla på mig själv igen
jag ska aldrig ifrågasätta mig själv
aldrig tvivla på mitt hjärta
aldrig åsidosätta mig själv

när jag står här idag
inför årsskiftet
så står jag här starkare än jag varit på länge
och jag står här
lycklig

vad jag förtjänar?
någon som får mig att må som mattias gör
någon som får mig att känna mig värd någonting
så som han gör
genom sin närvaro i mitt liv
har han förgyllt den sista tiden på detta året
och att träffa honom
att äntligen få träffa honom
blir den bästa tänkbara starten på det nya året
jag är lyckligt lottad
så otroligt lyckligt lottad
över att få ha honom i mitt liv
för han gör något med mig
som ingen annan gjort förut
han får mig att känna saker
jag inte ens visste man kunde känna
hans röst
tar mig med någon annanstans
till ett land där det inte finns några bekymmer
där det inte finns några måsten
där det bara finns
han och jag

när jag står här idag
så svävar jag
jag har återfått mitt liv
jag har återfått mitt hjärta
jag har tagit tillbaka kontrollen
över mig själv
över mitt liv
och ett 2007 som startade med tårar av sorg
slutar med tårar av glädje
och 2008 börjar med en förväntan
en längtan
efter något nytt
efter en ny chans
efter honom
efter mattias
efter ett år av Lena så som jag är
utan kompromisser
efter Lena - the directors cut

god damn Lena

det känns på något sätt som att komma hem
när jag pratar med honom
som att hitta rätt
att passa in
i en värld där jag oftast står utanför
där jag endast är en bricka i ett spel jag inte kan reglerna till
så ger han mig en plats
en huvudroll i mitt eget liv
bara genom att finnas där

jag är inte van vid att ha någon som honom i mitt liv
någon som bryr sig
som verkligen bryr sig
och som finns där
på riktigt
i alla lägen
oavsett hur jag mår
oavsett hur jag känner mig
men framför allt
han dömmer mig inte

han ser inte ner på mig när jag blir svart
han oroar sig
han finns där och stöttar
och det är på något sätt så
att eftersom det är okej för mig att vara ledsen
så känns det bättre
för han skrattar inte åt mig
som så många andra gjort
när andra har fått mig att känna mig patetisk
så får han mig att känna mig omhändertagen
och därmed kan jag le genom mina tårar

han är allt jag någonsin saknat
och nu
är han allt jag längtar efter

igår kunde ha blivit som den 27:e december alltid blir
jag brukar hamna i fosterställning på golvet
lyssna på "verkligen"
och gråta
gråta över det jag  har förlorat i mitt liv
som betydde så oerhört mycket för mig
men istället
så somnade jag med ett leende
och en lycka inombords
för det jag har vunnit
jag har förlorat en vän som jag aldrig kommer att få åter
men jag har vunnit så mycket mer
genom mattias ökade närvaro i mitt liv
försvinner det svarta bit för bit

miguel var den som började tejpa ihop mig
han var den första som verkligen fanns där
men hans arbete krossades
och de spillror som han spenderat så lång tid på att försöka få att passa ihop igen
föll än en gång isär
den här sommaren
efter martin
och efter pär
var jag ett vrak
jag var en dålig kopia av den människa som en gång var jag
men med mattias
så börjar jag komma tillbaka igen
han har hjälpt mig
att passa in i mig själv igen
passa in i min kropp
istället för att vara en åskådare i mitt liv
är jag nu som han säger
"god damn Lena"

och allt jag vill
och allt jag drömmer om
är att få känna din kropp emot min
känna dina andetag mot min nacke
och kyssa de läppar
som får mig att le

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0