mina klippor
jag antog att det skulle komma förr eller senare
och ikväll kom det
ikväll brast det
totalt
jag tror inte det kommer spela någon roll hur lång tid det går
hur många dagar, månader och år som flyter förbi
han kommer fortfarande fattas mig
varenda sekund
han var min hjälte
min klippa
och förlusten av honom är ett sår som fortfarande blöder
när jag satt där med wille ikväll i soffan
där jag och morfar brukade sitta
och wille la sig precis så i min famn
som jag brukade lägga mig hos morfar
då kände jag klumpen i bröstet göra sig påmind
men jag ville inte
inte där
inte då
inte framför wille
så jag höll inne det
men på vägen hem
tio meter efter det att jag sagt hejdå till mamma
då brast det
då började tårarna falla
och de faller ännu
ännu en jul utan honom
och det blir inte lättare
det blir bara svårare
för varje år som går
växer saknaden efter honom sig ännu starkare
ikväll när jag gick hem
såg jag honom framför mig
överallt
i alla ansikten jag mötte
och nu när jag sitter här
känner jag hans hand på min axel
känner hans doft
hör hans stämma
älskade morfar
jag är ingenting utan dig
när han dog
dog också en liten bit av mig
han var den som trodde på mig i alla lägen
den som stöttade mig
som fanns där för mig
som uppskattade mig
och som älskade mig
villkorslöst
jag har aldrig träffat någon annan som honom
förrän nu
och det är lite skrämmande egentligen
hur lik hans inverkan på mig
är den som morfar hade
hur likt det lugnet är som han ger mig
som det morfar gav mig
vi hade en låt jag och morfar
som jag lyssnar på varje gång jag besöker kyrkogården
och varje gång
jag tänker på honom
och de nätter då jag drömmer om honom
är den alltid i bakgrunden
jag sitter och lyssnar på den nu
och förundras
jag undrar
visste han vad som skulle hända?
visste han
att han skulle lämna mig?
So lately, been wondering
Who will be there to take my place
When I'm gone you'll need love
To light the shadows on your face
If a great wave shall fall and fall upon us all
Then between the sand and stone
Could you make it on your own
tänkte han på vad som skulle hända mig?
kände han det på sig,
att jag skulle vara tom utan honom?
men vad som skrämmer mig
nästa vers:
And maybe, I'll find out
A way to make it back someday
To watch you, to guide you
Through the darkest of your days
If a great wave shall fall and fall upon us all
Then I hope there's someone out there
Who can bring me back to you
är det han som har skickat honom till mitt liv?
kan man ens tänka så,
utan att låta för spirituell?
jag vet att jag kallade mattias för min skyddsängel förut
för han kom in i mitt liv i en period som var den svåraste för mig
och nu
this time around
är han den som gör allt värt något
och jag undrar
är det han som är someone out there?
det enda jag vet
är att han påminner mig så otroligt mycket om honom
för när jag pratar med honom
så lägger det sig ett lugn över hela min varelse
som ingen annan förutom morfar kunnat ge mig
ikväll är en svår kväll
som alltid när det är lille julafton
jag sitter här i saknaden efter morfar
i spillrorna av det som en gång var
men den här gången
har jag något att längta efter
mattias ska ringa
och jag vet hur det kommer bli
så
som det alltid blir
hans röst kommer smeka mig lugn igen
och fylla mig med en pirrande känsla som intar hela min själ
det han gör med mig
är det vackraste jag har varit med om
sedan den dagen
då morfars famn slets ifrån mig
